drosophila

Jag visste redan när jag gick till JOBBET i lördags att jag skulle känna mig som hemma. Tio veckor på KAVA förra våren satte sina spår. Gud vad ung man var ändå. Men att jag skulle bli som familj med people and stuff direkt hade jag aldrig kunnat ana. Till och med syrror och usyrror som jag knappt sa ett ord till då började tjenisa mig så fort dom såg mig. Jag blir alldeles varm. Nu är sjukhuset min arbetsplats och personalen mina kollegor. Skönt att ståndigt slippa slåss om utrymmet som student. Oviktig social roll. Att få utrymme tilldelat och inte vara rädd för att ta plats. ILOVEILOVEILOVE. Alltså har det inte alls varit någon hardknock weekend utan en hemskt trevlig sådan med massor av nå lärdom och nya perspektiv. Också träning såklart. När det sociala livet får lida måste jag i alla fall se till att få någon extra muskel som kompensation. Så funkar: min verklighet. 
Idag fick jag dessutom ytterligare ett nytt perspektiv på livet när jag svängde inom Pressbyrån på sjukhuset. Daim "capuccino". I'm not a daimlover (förutom daimglass och daimtårta) men det här var nog det i särklass godaste jag ätit i chokladväg åtminstone de senaste 17 dagarna. Det är dessutom lilited edition så passa på alla ni som vill veta vad jag kommer fantisera om tills nästa gång jag tycker att jag är värd en belöning igen.  

Det plågade nästan livet ur mig att gå innanför portarna på USiL denna eftermiddag. Jag trivs som tusan of course men jag trivs ännu bättre i solen på en gräsmatta. Något som jag däremot trivs sämre med är långtidsensamhet och undersysselsättning varför jag kommit överens med KAVA om att jag ska ha mina två första introduktionsdagar där i helgen. Jag gillar ju pengar också.
Det var precis en man som avled här. Han var typ "frisk" för ett tag sen. Konstigt hur det kan bli. Men allt det där med döden känns så odramatiskt när jag själv befunnit mig nära den. Känner inte alls att jag skulle vilja gå in och titta på  honom. En död människa är faktiskt mer ospännande än en död.
Det är jobbigt att inte ens se fram emot att komma härifrån och hem eftersom det innebär att jag måste sätta mig skriva på brevet med ansökan om etiskt tillstånd för min och Annas bebis. På måndag kväll kommer jag vara glad över att ha överlevt och full som ett arsle på ett glas vin post-utmattning. See you there.

Det jobbas och det slits. Två dagars ledighet måndagtisdag blev till en heldag i skolan med efterföljande springtur samt helstäddag med efterföljande träning. Städdagen var seriös till den grad att jag till och med städade under vasken, under spisen samt hade energi nog att ta itu med badrummet när jag hade fullbordat resten av mitt stora slott. Saker som dock inte blev gjorda är desamma som alltid, avdammning av rummet samt undanplockning av prylar. Således är det i köket eller på toaletten man ska tillbringa sin hemma hos mig om man kommer på besök och inte vill drabbas av någon slags bekymmer av allergiskt slag. 
Nu är jag åter tillbaks i sjukhusgängor, om än av en ganska mild grad. Dagen var inbokad med huvudhandledare som tyckte vi behövde en mindre krävande dag med tid för det jag vill ha tid med. Detta resulterade i att jag tog två blodprov vi min ankomst imorse sen hängde vi bara rundor och snackade i fyra timmar tills jag fick gå hem klockan 12.20. Jag somnade i solen efter lunchen som intogs i den fria, friska luften på innergården. Måste ha sovit i minst en timme, är fortfarande alldeles groggy.
Arbetsdagen avslutades med utomhusfika med darlingsfannyhelenakarin på allasvårtAriman. Att hänga på stan och fika är i dagsläget lika exotiskt som en fest och kräver nästan samma förberedelser var gäller klädval. Att i ett offentligt sammahang inte kunna gömma sig bakom blåa scrubskläder gör mig nästan osäker. Imorgon är det dock dags att bruka allvar igen och det känns tryggt.

Den åttonde maj dyker uniformkollektivet upp igen för att frälsa världen. Denna gången på inte ens i denna minut öppnade Debaser i Malmö. Electrocute och Soviac spelar. Tills det blöder.

För första gången på evigheterkännsdetsom lyckades jag forsla mig mer elller mindre springandes runt ravinen-dammarna-hästhagen-stlarsparken-malmövägen-stadsparken-hem utan att det ska kännas som att fyverkerier ska komma flygande ur mig. Det är typiskt att energin som frigörs när mina ben rör sig ska sätta hela kroppens maskineri på högvarv. Fast såklart infann sig en väldig oro så fort fötterna satte sig i rörelse på måsvägen klockan 17.08 idag. Skulle jag klara mig runt utan smärtor på VAS 10+ eller skulle det jobbigaste bli de sedvanliga nacksmärtorna som brukar dyka upp någonstans vid reningsverket? Nacksmärtorna infann sig vilket leder till att jag stundvis måste springa och titta rakt ner i marken och skapar en stor risk för frontalkrockar med diverse hundägare och lykstolpar. Inget dåligt hände alls och nacken börjar stabilisera sig igen. Nu ska jag belöna jellybelly med lite fejkkyckling, det förtjänar den minsann. Och så gör alla Sveriges kycklingar.

Just nu. Jag har precis gjort flera matlådor med världens bästa sallad för mina kommande arbetsdagar. I promise you att fräschare, nyttigare och billigare blir det knappast. Man kan äta den när som helst hur som helst och i vilka variationer som helst. Nästan. Jag skulle skippa leverpastejen i alla lägen.

Bulgur
Inlagda rödbetor som tärnas
Äpple som tärnas
Ättiksgurka som tärnas
Rödlök som hackas
Kikärtor som antingen steks i lite olja, vitlök, salt och peppar först eller som hivas i som dom är 
Strimlad vitkål

blandas. Möjligtvis ringla över lite olja. Salta och peppra. Jag skulle rekommendera att ha i någon slags nör också, förslagsvis hackade valnötter. Fetaost är förmodligen också en höjdare men då är det plötsligt inte snuskigt billigt längre.





Try it!!!

Redan. För min är denna dagen mer en måndag än en fredag. Två dagars ledighet är över och nu väntar tre kvällars obetalt arbete. Hårt.
Onsdagen (lördag på sätt och vis) började med tenta som gick åt skogen. Därefter var det dags för mig och Anna att ta itu med den extremt långtråkiga uppgiften att söka etiskt tillstånd för vår kommande uppsats. We love our baby men allt arbete runt omkring dödar. Sen var det dags för mig att uppsöka sjukhuset trots ledigheten för en caseuppföljning på en patient som vi studerat lite grann. Vilken ledighet, va? Kvällen var däremot festlig värre. Efter vår insats på Smålands i lördags var det nu dags att återvända. STORADANSGOVLET. Eller stort och stort. Totalmakt över musiken. Vi fick dessutom cash och taxiresa för besväret. Saker och ting börjar röra sig. Vapnet spelade och vi gjorde vårt bästa för att popa till emellanåt. Resultat ej utvärderat.
Gårdagen var inte heller någon ordinär slapphelgdag. Hängde med Anki för första gången på länge och känner att det kommer dröja ännu längre till nästa besök. Jag är inte i så stort behov av henne just nu. Hade extrema koncentrationssvårigheter igår. Hon var av samma åsikt. Att jag ska höra av mig när jag känner att jag verkligen BEHÖVER. Därefter utsatte jag mig för världens långtråkigaste och längsta tågresa till Malmö med stopp vid varenda liten grästuva på vägen. Extremt sövande. Jag lärde Karin att laga billigast möjliga sojafärssås och klådde henne fett i kortspel. "Notes on a scandal", med Cate Blanchett och Judy Dench betittades. Se den! Soffsovning och frukost med Sydsvenskan, som semester.  

Vi klättra mot toppen. Klubb uniform. Går från källaren på Blekis till T-gången på Smålands till "therealfloor" på Smålands. Mot betalning.  VIsserligen inte särskilt mycket alls. Det blir varken kola eller champagne efteråt men ändå. SÅ satans grymma vi är.

SHIT MY GOD vilken religion det är att se människor dansa till musik som VI valt och som VI tycker är bäst i världen. Få skapa glädje och lycka hos andra genom att bara älska musik och spela den. Att få tillbringa fyra timmar tillsammans med underbara vänner och lyssna på sjukt grymma låtar i stor ljudanläggning. Det är berusande. Det är berusande att befinna sig i centrum. Att vara den som har makten över festen. Att utgöra en av grundstenarna till att folk befinner sig i lokalen. Jag, Emma och Kerstin var gladast i stan klockan två i natt. Jag vet inte hur många gånger vi uttryckte hur sjukt jävla bra vi tycker att vi är. För det får man tycka trots att man är svensk. Sådetså. Nu ska vi bara gå vidare och bli grymma även på att mixa ihop låtarna och göra grymma övergångar. Någon gång kommer vi regera hela världen med våra plattor. I know it.

Söndagen har hittills inte haft så mycket mer än misär i sitt sköte. Vaknade med det värsta magknip mitt norra öga någonsin skådat och var orolig över att behöva gå till Akutmottagningen i ren dödsångest och i sådana fall med värsta möjliga utgång bli inlagd på min blivande arbetsplats, KAVA, så jag höll mig í skinner och stod ut. Nu får jag bara ont ibland men hela dagen är förstörd och det enda konstruktiva jag lyckats åstadkomma hittills är fyra portioner pastasallad med MASSOR av vitkål. Det är Sovjettema i mitt liv. Jag kan inte komma ihåg när jag senast åt en middag som inte var utspädd med vitkål för att dryga ut på den dyra maten. Det gäller att överlista konsumtionssamhället, jag kan inte säga att jag lyckas särskilt väl men jag gör åtminstone så gott jag kan.

"Efter fyra dagars vacuum i himmelriket som kallas något annat än mitt vanliga liv var det så idag åter dags att fightas med en 23-årings vardagsbekymmer igen. Jag hade hjärtat i halsgropen när jag åkte tåget hem och kunde knappat andas när jag kom hem. Ångrade bittert att jag inte stannade kvar i den trygga, skyddade Hässleholmsvärlden där ingen kan komma åt mig, ingen kan se mig och där det inte spelar någon roll hur jag ser ut. Nu plötsligt dyker alla måsten och tvång upp igen, det fungerar inte längre som ett lugnande medel att skjuta upp saker till morgondagen och tänka att allt blir enklare att ta tag i då, för att inte tala om roligare."

Ovanstående citat är hämtat från ett utkast jag började skriva på i söndags vilket är ett tydligt exempel på att denna bloggportal är alldeles för liten för sitt antal användare eftersom det i många fall kan ta multilång tid att publicera sin text på kvällarna. Ska man behöva vara arbetslös/student och ledig på dagtid för att få dela med sig av sina fantastiskt intressanta tankar?

Jag börjar bli en del av inventarierna på USiL nu. Till och med till den milda grad att jag får arga blickar från undersköterskorna om jag sitter ner och något patient ringer på klockan inifrån sitt rum. Det är faktiskt inte min uppgift som student att avlasta ordinarie, avlönad personal utan att faktiskt hänga med sjuksköterskorna. Tror dom att det är så himla roligt att sitta och lyssna på ena halvan av ett telefonsamtal med en kommunaltant ang. hemtjänstplanering och veta att jag ska lära mig att telefonsamsas med kommunaltanter? Skulle inte tro det. Men, som den anpassningsbara fjant jag är så springer jag iväg och torkar lite slem eller bär kassar åt nån tant utan varken höns eller hönsnät hemma för att sedan snabbt vända på klacken och snabbt gå tillbaks till trygghet på expeditionen och hoppas att det ser ut som att jag precis kom på något jävligt viktigt ärende. Jag vill inte veta att den dementa tanten bad mig flytta runt på någon annan patients tillhörigheter och att dessa plötsligt är efterlysta av hela personalstyrkan.  

Själv är jag grymmast i världen på att äta. Framför allt bröd. Jag vet inte vad det är med Hässleholm och mammas välfyllda kök som gör att det känns som att jag precis kommit hem efter två månader i svält. Det går inte att sluta. Tur att vistelsen är tidsbegränsad. Att jag kan tänka "imorgonåkerjaghemochdåärdetslutpåfrossandet" och ta en rostmacka med ost och marmelad till. Det är framför allt sånt som jag aldrig äter hemma jag får ett totalt turbosug efter här, som rostmackor. Jag har de senaste åren rostat ca. 10 mackor i mitt eget hem. Det säger sig självt vilket ottroligt behov min kropp har av snabbat kolhydrater då.
Igår var det finkultur på österlen som gällde. Och vi lyckades faktiskt pricka in mestadels finkultur tackvare mammas homie birgitta som visstevadhonsnackadeom. Lite keramik blev det dock och i nio fall av åtta tycker jag keramik är typ skitfult så äver på 2007 års konstrunda. Att åka på konstrunda innebär även flaschig picknick med fetaost och pestopastasallad med nybakta bullar och vimögelost. Intaget i full storm vid en liten bänk i hamnen i Vik. Ska det vara så ska det vara ordentligt och viss frös vi men desto trevligare att sätta sig i bilen igen sen och åka vidare. Som påskpresent i år gav vi oss att sluta tänka på klimatförändringarna under en dag. Det var vi värda.

Jag har tagit paus från Lund och flytt några mil norrut, ni kan alla säkert ana vart. Sjukhuset ger mig ledigt över påsken eftersom de är av samma åsikt som jag; att det är orättvist att gå obetald på storhelger. Jag tycker synd om sjuksköterskor jag träffat som haft handledare under sin utbildning  som tvingat dem att hänga på sjukhuset på julaftonskväll. Masochism.
Jag ska avgifta mig från alkohol och vara en god student som lär sig allt om akutsjukvård. Jag ska åka till Österlen på konstrund och till mormor och förhoppningsvis äta påsktårta. Det känns fortfarande som fest varenda gång jag äter något  oveganskt. Tragiskt men magiskt.
Om det är någon där ute som vet någon som vet någon som vet någon som vill byta en trerummare i malmö mot en enrummare i malmö så hojta till. Blekingska is to be abandoned.

Klockan 08.15 anlände jag till Practicum för att öva akutsjukvård på en docka som beter sig som en människa. Han heter Simon och han en snopp med kateter, sår med drän, vener med vätska och han svarar när man pratar, fast egentligen är det en tant bakom en vägg som låtsas. Jag fick vara ansvarig sjuksköterska och styra arbetet. Jag tror det gick bra och vad jag förstår så lever han fortfarande.
Hem kröp jag sen på alla fyra på grund av helvetiska buksmärtor, det kändes som att mina tarmar var på väg att rymma ibland och emellanåt inbillade jag mig att mina äggstockar brustit. Timmarna mellan 12 och 15 tillbringade jag i sängen lyssnandes på p3, har man jobbat och slitit hela helgen så har man ta mig tusan rätt att ignorerar sin framtida tenta och njuta av livet och magknipen istället.
Som sjukvårdspersonal vet jag att motion är den effektivaste medicinen mot buksmärta (INTE) därför valde jag att avbryta min vila och bege mig ut på en liten springrunda. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig men jag släpade mig hela vägen runt om än i ett tempo liknande rullatortanternas.
Om exakt 30 minuter kommer en man för att spana in Emmas lägenhet. Vår förhoppning är att han kommer vilja byta den mot sin stora fina trea så vi kan bli sambo med katt och brödbak om söndagarna.