drosophila

är så jävla mycket hissväntande. Den kommer aldrig. Alla i mitt hus är handikappade och använder hissen tusen gånger om dagen. Trapporna leder inte ner till Friskis och är dessutom jätteläskiga, det känns som att jag ska bli innebränd. Transporthissarna på sjukhuset byggs om och vi väntar hundratusentimmar om dagen på dem. Så mycket hat. Men inte aktivt såklart, det skulle sno alldeles för mycket av den energi jag inte har.

Igår frågade en patient mig om jag var gift. "Eh, nej" svarade jag. "Nähä, nä jag har en dotter som också är ogift, det går bra det med". "Hur gammal är hon då" frågade jag. "53 år, ja, man kan göra många saker i livet istället för att gifta sig ju". Menar han att det inte finns någon möjlighet att hitta en kärlek efter 20 år fyllda? Tidigare under vårt samtal hade jag berättat att jag varit på Kanarieöarna nyligen, och då gubben fick veta att jag var singel frågade han "Var du på Kanarieöarna själv då?" Klart att man inte kan resa någonstans med någon man inte har sex med, det vet ju alla... Eftersom jag faktiskt VAR på Kanarieöarna själv var jag tyvärr tvungen att bekräfta hans tes. Skit också.

Huvudlådan. Det finns ingeting i den förutom jobb och misslyckade fyllor. Jag försöker tömma min hjärna på någon övrig information men det tycks inte finnas någon, möljligtvis den där tvättiden på fredag eller att jag precis träffade en snygg svennetaliban på friskis. Mitt hår ser ut som ett troll efter duschen efter träningen och jag ska somna så, det är så mycket roligare att titta sig själv i spegeln när man vaknar då, få sig ett gott skratt på torsdagmorgonkvisten klockan 0520. För jag måste ju gå upp tio minuter tidigare än vanligt imorgon, tycker det räcker med att glädja mig själv med roliga frisyrer, behöver inte låta alla andra människor skratta åt mig också.

Grow up. Gårdagen bar med sig en alldeles miserabel fylla och idag är jag halvt fylld med skam. Jag är så trött på mig själv och gränslösheten. Jag är så trött på att jag alltid tycker att jag har hur mycket pengar som helst att lägga på sjukt onödiga saker som till exempel att gå både till jeriko och debaser men sedan inte ha roligt någonstans. Jävla skit. Idag har jag och Emma promenerad i pensionärstakt runt MAS, inte så mycket intressant hittade vi där. MAS ser lite ut som att någon spytt upp det. En massa byggnader som ser helt olika ut och ligger knas i förhållande till varandra. Som en spya helt enkelt.

Tre dagar i rad har jag nu gått upp klockan 05.30 för att 18 minuter senare sitta på 171an till LundSjukhusJobb. Eftersom jag i tre år har kämpat för att till slut få bära titeln sjuksköterska vaknar min kropp flera timmar innan den måste, redo att jobba hårt. Jag trodde aldrig att det fanns en verklighet som hette roligtpåjobbet. Men det är fan så roligt på jobbet. Det kommer bakslag någon gång, det vet ju alla, men tills dess. Trots det roliga kommer en fredagkväll efter jobbet då mitt stackars sinne inte har någon energi alls att ha roligt. Det är det sociala bakslaget man får ta för att jobba ihjäl sig frivilligt resten av sin vakna tid. Det är släktfest på Friisgatan ikväll. Det är fint med människor i sitt hem, alltid. Om en timme sover jag nog. Emma kanske dansar. 

Idag bokade jag och modern resa till Paris i slutet av mars. Världens bästa examenspresent.