end of episode 1.0
Uppståndelsekyrkan
Så här fint är det överallt!
Marinskijteatern
Nu. Har jag tillsammans med min ömma moder i fem hela dagar och ytterligare några timmar slitit ner många atomer från St. Petersburgs gator, hur många mil som vandrats sammanlagt vågar jag inte spekulera i. Antal skoskav på mig: 0. På mamma: oräkneliga.
För att jag (familjen) har en sån fin ny kamera som döpts till Ferrarin har jag vältrat mig i fotokonstens moderna möjligheter. Jag har fotograferat mig upp och ner för varenda kvarter, i sepia, svartvitt, iso 80, iso 400, inte så att stadens magi gått mig förbi men nästan. Jag skulle kunna fotografera varenda kraftverk, elverk, elledning i hela världen för att det är så vackert med raka linjer mot den böljande naturen med all sin totala orakhet. Jag skulle kunna fotografera varenda byggnad och hus i varenda stad för att det är så vackert med av människan konstruktiv energi. För att raka linjer gör sig så vackert mot allt som finns däromkring.
Imorgon åker lilla mammi hem, helt konstigt känns det, ensam i min oryskhet. Jag ska försöka motionera mig runt staden för ännu ett spektra av intryck, kanske dricka en mojito på en bar, det heter trots allt samma sak på alla språk och kan omöjligt i någon annans öron råka bli något som innehåller kött och då är jag nöjd.
Kommentarer
Trackback