drosophila

För första gången på evigheterkännsdetsom lyckades jag forsla mig mer elller mindre springandes runt ravinen-dammarna-hästhagen-stlarsparken-malmövägen-stadsparken-hem utan att det ska kännas som att fyverkerier ska komma flygande ur mig. Det är typiskt att energin som frigörs när mina ben rör sig ska sätta hela kroppens maskineri på högvarv. Fast såklart infann sig en väldig oro så fort fötterna satte sig i rörelse på måsvägen klockan 17.08 idag. Skulle jag klara mig runt utan smärtor på VAS 10+ eller skulle det jobbigaste bli de sedvanliga nacksmärtorna som brukar dyka upp någonstans vid reningsverket? Nacksmärtorna infann sig vilket leder till att jag stundvis måste springa och titta rakt ner i marken och skapar en stor risk för frontalkrockar med diverse hundägare och lykstolpar. Inget dåligt hände alls och nacken börjar stabilisera sig igen. Nu ska jag belöna jellybelly med lite fejkkyckling, det förtjänar den minsann. Och så gör alla Sveriges kycklingar.