I love
Att inte vilja gå och lägga mig för att min dator är alldeles jättefull av alldeles sjukt fantastisk musik som jag inte kan sluta lyssna på. Beroendeframkallande. Allt. Circlesquare, Tristeza, Ellen Allien. Vad vore världen utan den datoriserade generationen? Och vad vore ordinära tisdagkvällar utan sina öron?
Söndagsmys
Den alldeles för stora påsen med lösgodis jag i ett svagt ögonblick inte kunde hejda mig från att plocka ihop på ICA Malmborgs tidigare idag ligger tryggt orörd i mitt skafferi och istället frossar jag i min senaste favvomacka; brungräddat knäckebröd, fantastiskt god mjukost, gurka och örtsalt. Beroendeframkallande. Knäckebröd for life I say.
Dagens beroendeframkallande musik står Ratatat för. Det är till och med roligt att städa och man kan dansa samtidigt. Try it.
Dagens beroendeframkallande musik står Ratatat för. Det är till och med roligt att städa och man kan dansa samtidigt. Try it.
Someone is calling my ears
Jag ska aldrig mer dricka alkohol. Känns det som. Jag vågar inte summera för mig själv hur högt intaget blivit totalt den här helgen och tröstar mig med att jag inte rökt en enda cigarett. Känns som en smärre tröst nu och det enda spännande som kommer inträffa under den här dagen är att jag ska försöka krypa iväg och handla lite mat. Alkohol är verkligen extremt dåligt för kreativiteten.
Fredagen var förfest hos Anna (om hon inte hade haft pojkvän hade nog folk börjat tro att vi hade en love affair) och utgång på popnästet, mitt hem, blekingska. Efterfest hos Anna med ännu mer alkoholhets, jag förstår inte varför jag aldrig byter ut alkoholen mot vatten som andra människor. Det slutar med att jag somnar i Annas säng. Glamoröst.
Igår var det fest hos darling cree. Vuxenfest med bål och allt. Verkar som att det blir obligatoriskt med åren. Sen var det KB för helahela slanten. Jag orkade ända till klockan fyra och jag funderar på att ge mig själv diplom. Mycket snygg folk var det där men som vanligt har jag alldeles svårt att välja och kommer hem tomhänt. Kommer hem helt enkelt. Men vad är väl en man mot en falafel met halloumi och nattbussen hem?
Fredagen var förfest hos Anna (om hon inte hade haft pojkvän hade nog folk börjat tro att vi hade en love affair) och utgång på popnästet, mitt hem, blekingska. Efterfest hos Anna med ännu mer alkoholhets, jag förstår inte varför jag aldrig byter ut alkoholen mot vatten som andra människor. Det slutar med att jag somnar i Annas säng. Glamoröst.
Igår var det fest hos darling cree. Vuxenfest med bål och allt. Verkar som att det blir obligatoriskt med åren. Sen var det KB för helahela slanten. Jag orkade ända till klockan fyra och jag funderar på att ge mig själv diplom. Mycket snygg folk var det där men som vanligt har jag alldeles svårt att välja och kommer hem tomhänt. Kommer hem helt enkelt. Men vad är väl en man mot en falafel met halloumi och nattbussen hem?
Nästan som ett äventyr
Vardagsäventyr. Att inte riktigt veta om man kommer komma fram till skolan eller fastna i en lavin på vägen. Omgivningen lika tom och öde som under stora och viktiga sportevenemang. Alla butiksbiträdens uppmärksamhet på Nova Lund i eftermiddags eftersom jag och Anna var de enda kunderna. Är det det som kallas personal shopping?
Kvällen har hittills bestått av möte och min kvällsmat av en gräddbulle, två singoallakex och några nävar Ahlgrens bilar. Nu bygger jag på det med knäckebröd och te. Fullgott näringsintag, bättre blir det knappt.
Vem har bestämt att alla tvkanaler ska lägga alla dåliga program just på torsdagkvällen? Och vem har bestämt att DC++ ska utformas så att jag absolut inte begriper mig på hur det fungerar? Jag hatar myskvällar framför tvn som inbegriper att jag stänger av tvn efter två minuter och fastnar på aftonbladet.se istället. Eller ska man behöva vara kreativ jämt?
Kvällen har hittills bestått av möte och min kvällsmat av en gräddbulle, två singoallakex och några nävar Ahlgrens bilar. Nu bygger jag på det med knäckebröd och te. Fullgott näringsintag, bättre blir det knappt.
Vem har bestämt att alla tvkanaler ska lägga alla dåliga program just på torsdagkvällen? Och vem har bestämt att DC++ ska utformas så att jag absolut inte begriper mig på hur det fungerar? Jag hatar myskvällar framför tvn som inbegriper att jag stänger av tvn efter två minuter och fastnar på aftonbladet.se istället. Eller ska man behöva vara kreativ jämt?
Det är som en söndagskväll
Så fort rutiner rubbas så rubbas tidsuppfattningen. De senaste dagarnas utsvävningar har gjort tisdagen till söndag och det känns underbart att helgen kommer tidigare än jag kan förstå. Precis som, charter är en klass för sig så är även köpecentrum det. Man kan unna sig en semla mitt på förmiddagen till exempel. Och människor ser lika roliga ut som på charter. Och lika lyckliga. Och olyckliga. Om man jämför Väla med Nova Lund så upplevs Väla mer som en outlet, lite skabbigare, lite större affärer med lite mer individuell inredning. Minst sagt. Och alla butiker utsmyckas med låtsaslador som fasad. Det ni. Eftersom Väla inte hade särskilt hög standard på lunchutbudet och jag var i stort behov av ett nytt rivjärn så knatade vi över till IKEA för lite lunch och köksgerådsshopping. Som vegetarian har man meningen " en salladsbuffé tack" inpräntad i hjärnan och som så många gånger förr tog jag tillfälle att nyttja den idag. Det skulle jag djupt ångra. Eftersom salladsbuffén tre kriterier består av (trodde jag), sallad, kolhydrater, mängder av grönsaker, kanske även lite bröd? rapade jag upp meningen utan att undersöka vilka Ingvars kriterier är. Jag har hört många berättelser om människans snålhet och hur han påminner sin fru om rabattkupongen när hon ska köpa ostkaka, men att hans kriterier för salladsbuffé är pizzasallad, pizzasallad och pizzasallad hade jag tamigtusan aldrig kunnat räkna ut. Visserligen med sina inbördes variationer, i en av dem skådade jag till och med lite minimajs. Eftersom jag inte tycker att pizzasallad, pizzasallad, pizzasallad och litelite gurka är en fullvärdig måltid, och definitivt inte för 49 spänn så utnyttjade jag mina konsumenträttsliga förmåner och bytte det mot pasta och tomatsås för 25.
Eftersom jag är nyfrälst i Friskiskyrkan så var det där jag hamnade i samma sekund jag steg av tåget i Lund och jag kan säga er att det blir aldrig bättre än med två semlor, en sockerbulle, en näve Ahlgrens bilar och glass i varm hjortronsylt i kroppen efter en retreatperiod hemma. Jag kände mig som Stålmannen. Try it I tell you.
Eftersom jag är nyfrälst i Friskiskyrkan så var det där jag hamnade i samma sekund jag steg av tåget i Lund och jag kan säga er att det blir aldrig bättre än med två semlor, en sockerbulle, en näve Ahlgrens bilar och glass i varm hjortronsylt i kroppen efter en retreatperiod hemma. Jag kände mig som Stålmannen. Try it I tell you.
Låtsaslov
En ovanligt låg sysselsättningsnivå föranleder mig att åka till Hässleholm på lite låtsassportlov. Endast en muntlig examination på torsdag står på tvångsdagordningen och den kan inte motviera mig till disciplin så här långt i förväg. Och jag aktiverar mig med sådant man ska göra på sportlov. Nej, inte på fångarnapåfortetlekipingstkyrkanellerisdansskolaidenkommunalaishallen. På en lite högre nivå. Semlor och hyfilm igår. Och en söndagsmiddag som slår den berömda steken med hästlängder, nämligen hemmagjorda vårrullar. Idag hade jag och modern planer på att utmana våra skills i automatisk biltvätt (vilka är obefintliga) men eftersom PRO hade möte precis utanför och beräknad tid (enligt oss själva) att komma till uppsteg till närmast en timme valde vi att skjuta problemet på framtiden. Eftermiddagsbio är en självklar punkt på någon slags sportlovsdagordning. Självklart då en film med många besökare i skolåldern (förortsungar) som av sina föräldrar blivit bortskämda med både popcorn, läsk OCH godis till en sammanlagd kostnad av hurmycketsomhelst. Jag och mamma skippade förtärandet helt och satsade på kondis efteråt. Sockerbulle och varm choklad på påse som gav mig ishallsnostalgin jag berövar mig själv på genom att inte åka skridskor längre. Imorgon är det dags för det obligatoriska shoppingscenariot. Vald destionation är dessutom Väla köpcenter där det är till att trängas med alla andra sportlovsshoppinghungriga människor som valt att stanna i trygga Skåneland istället för att ägna sig åt halvbrytande skidåkning i Åre. Därefter är det dags att ta sitt vardagsförnuft till fånga och sluta låtsas att jag är ledig och styra kosan mot Lund, Friskis och Skolan.
Chartersemester for life!
Årsskiftet 06/07 kommer alltid ha en oförglömlig plats i mitt hjärta. Det är nyårsaftonen då jag tillbringade tolvslaget ganska nykter på en balkong i Marocko istället för dyngrak på marken i Sverige. Jag kan varmt rekommendera er prova. Jag lovar att det är värt pengarna att åka till Marocko och vara halvnykter bara för att slippa de mentala konsekvenserna man vanligtvis brukar lida den första januari. Charter är ett mycket intressant fenomen som jag definitivt skulle behandla om det var så att jag funderade på att någon gång skiva en socialantropoligisk doktorsavhandling. Charterresenärer är verkligen ett folkslag i sig. Framför allt THE charterresenär som aldrig tagit sig utom Sverige utan Fritidsresors hjälp utom möjligtvis på Finlandskryssning. Intressant att se vuxna människor som förmodligen är självständiga, tänkande individer hemma i Sverige plötsligt förvandlas till dagisbarn. Reiseleiter är allas deras dagisfröken. Här hemma brottas vi med att få vardagen att gå ihop med jobbochfamiljochmatlagningochstädning. På charterreseor består de stora filosofiska frågorna av hur man får armstödet i bussen att stanna uppe och vilka tider bussen ska stanna för kaffepaus på väg till de olika resemålen. Jag tycker det roligaste med charterresor är människor i lustiga hattar och att se hur upplysta ansiktena på mina medresenärer blir när de ser en restaurang där allt står på svenska, och Fritidsresors flagga hänger utanför. Som hemma.
För mig och min mamma och min bror som väljer att inte åka på utflykt med bussen varje dag utan går lite mer sin egen väg finns det mycket att uppleva i Agadir i december. En balkong känns till exempel mycket exotisk. En balkong inte i svinkyla med en cigg i handen utan en balkong i 22-gradig värme med en likör i handen. I timmar. Och havet, och alla saker och att överhuvudtaget få lite vanligt dagsljus.
Det bästa med Marocko är Marrakech. Im totally convinced. Storstad, människor, försäljare, uppträdanden, myllermyllermyller. Det sämsta med Marocko är att vara vegetarian. Im totally convinced about that aswell. I alla fall om man vill inta annan föda än hemmakokad pasta. Det blev mycket couscous som smakade sandöken och en hel del sönderkokta morötter. Men jag var lika glad ändå för själva det faktum att man kunde inta alla dagens mål UTOMHUS hade kunnat motivera mig att leva på endast vatten och bröd. En liten bonus i charterresandet är att jag började inbilla mig att jag är världens attraktivaste person eftersom alla marockaner betedde sig som att jag var det. Skönt att komma hem och bli nertagen på jorden igen.
För mig och min mamma och min bror som väljer att inte åka på utflykt med bussen varje dag utan går lite mer sin egen väg finns det mycket att uppleva i Agadir i december. En balkong känns till exempel mycket exotisk. En balkong inte i svinkyla med en cigg i handen utan en balkong i 22-gradig värme med en likör i handen. I timmar. Och havet, och alla saker och att överhuvudtaget få lite vanligt dagsljus.
Det bästa med Marocko är Marrakech. Im totally convinced. Storstad, människor, försäljare, uppträdanden, myllermyllermyller. Det sämsta med Marocko är att vara vegetarian. Im totally convinced about that aswell. I alla fall om man vill inta annan föda än hemmakokad pasta. Det blev mycket couscous som smakade sandöken och en hel del sönderkokta morötter. Men jag var lika glad ändå för själva det faktum att man kunde inta alla dagens mål UTOMHUS hade kunnat motivera mig att leva på endast vatten och bröd. En liten bonus i charterresandet är att jag började inbilla mig att jag är världens attraktivaste person eftersom alla marockaner betedde sig som att jag var det. Skönt att komma hem och bli nertagen på jorden igen.
happy valentine
Underbart med högtidsdagar som endast existerar med syfte att få en redan överkonsumerande befolkning att konsumera ännu mer. Under februari månad konsumeras 30 miljoner gelehjärtan förpackade av Samhall. Det är för mig en gåta varför det konsumeras ett enda, det finns ju miljontals sorters godis som är sjukt mycket godare. Men likväl slinker dom ner när den gulliga Samhallspersonalen som jobbar i cafeterian på min skola räcker fram ett litet paket med tre små hjärtan i.
Idag blev jag och Anna färdiga med projektplanen till vår c-uppsats-to-come. Vi har slitit vårt hår de senaste dagarna och tyvärr sagt många mindre trevliga ord bakom vår handledares rygg för att hon pressat oss att ändra och ändra och ändra trots att vi bara vill släppa igenom den. Men NU. We love Siv. När vi läser igenom alla andras projektplaner blir vi inte lite självgoda och tycker att vi är nästan färdigdisputeradei jämförelse. Antar att det är en avancerad självbevarelsedrift för att känna att det varit värt besväret OCH för att vi ska känna att vi orkar tänka tanken att färdigställa uppsatsen.
Ikväll ska jag och Emma ha R.O.M.A.N.C.E med curry, rödvin och konsert på Mejeriet med världens bästa Jason Molina. Vi är helt övbertygade om att Mejeriet aldrig har skådat så många snygga män samtidigt som det kommer göra ikväll.
Idag blev jag och Anna färdiga med projektplanen till vår c-uppsats-to-come. Vi har slitit vårt hår de senaste dagarna och tyvärr sagt många mindre trevliga ord bakom vår handledares rygg för att hon pressat oss att ändra och ändra och ändra trots att vi bara vill släppa igenom den. Men NU. We love Siv. När vi läser igenom alla andras projektplaner blir vi inte lite självgoda och tycker att vi är nästan färdigdisputeradei jämförelse. Antar att det är en avancerad självbevarelsedrift för att känna att det varit värt besväret OCH för att vi ska känna att vi orkar tänka tanken att färdigställa uppsatsen.
Ikväll ska jag och Emma ha R.O.M.A.N.C.E med curry, rödvin och konsert på Mejeriet med världens bästa Jason Molina. Vi är helt övbertygade om att Mejeriet aldrig har skådat så många snygga män samtidigt som det kommer göra ikväll.
my super sweet sixteen
som för att fira att Lund existerar på min helgkarta nu för tiden så slog jag på stort i helgen och besökte två fester på Vildanden, vilken revival! Först 29årsfest hos Cilla med bål och snittar. Vuxet så det förslår. Dessutom fanns det både bebis och katt närvarande ( bebisen var inte med hela natten dock) så underhållning var överflödigt, annars är jag säker på att Wiehe eller någon annan stofil varit där. För att skapa lite kontrast och uppväga vuxenskapet begav jag mig sedan till B500 för lite teenageparty. Salta pinnar i näsan (inte i min dock) och ostbågar serverade direkt på bordet, ett mycket välkänt knep för att spara disk. Emilie blev min riddare på vit springare och rövade bort oss till almightywermlandsnation så småningom. Bara det faktum att jag börjat hänga runt på diverse studentnationer igen gör mig till tonåring på nytt. Ja, jag har faktiskt hängt i Lund sedan jag var tonåring, longtimeago. För att ytterligare spä på min unga ålder lyckades jag hitta ett hångel på cirka tio minuter. Jag var inte ens så här bra på det när jag VAR sexton. Jisus. Det slutade dock med att Emilie behövde mig mer eftersom mitt hångels vän inte förstod att hon inte ville hångla med honom. Då retirerade jag också. Jag har aldrig varit med om att någon tidigare visat så tydligt att jag trampat på vederbörandes manlighet som när jag satte ner foten och la av med att hångla. Och det kändes inte helt dåligt. Sen blev det efterfest med samma grabbgäng och jag ägnade mig mest åt att vara dryg och klaga på U2 och prata om hur mycket bättre Godspeed var, som juriststuderande semi-brats givetvis inte hört talas om. Och det visste jag ju men jag trivdes väldigt bra på mina höga hästar just då och njuter fortfarande av att se mitt hångels min framför mig när han sent omsider insåg att jag var ett hopplöst projekt och gick hem med svansen mellan benen. Hah!
Att hålla fanan högt
Igår hade Karin inflyttningsfest i sin flotta våning i Malmö, det var en liten men trevlig skara människor som slöt upp. Det blev mycket dillchips och det är ju faktiskt det bästa med helg. Ingen utgång var planerad från början, men som brukligt vid dessa tilfällen är ju att utgång börjar planeras under kvällens gång. Det slutade med att majoriteten an någon anledning fick för sig att Inkonst är ett lämpligt ställe att svänga sina lurviga på. Det tycker inte jag. Trots att jag hatar nattbussen och den långa kyliga promenaden hem så hatar jag Inkonst mer och känner stor solidaritet med Emma och Kerstin i vårt "viskaintegåtillInkonstpåmyyycketlångtid"-kollektiv, vilket resulterade att jag retirerade från festen i förtid. I feel old.
Idag har jag gjort en konsumentundersökning. GB har precis som många andra gamla välkända varumärken börjat göra allvarliga utsvävningar kring sina klassiska produkter. Denna vinter har de fått för sig att "Sandwich" Lussebulle och Pepparkaka är precis vad svenska folket behöver för att göra sitt liv liiite roligare. Mitt liv är lika roligt med GBs vanliga sandwich. Lussebullen smakar mer saffran när man rapar efteråt än när man äter den och ser beige och tråkig ut. Pepparkakan är inte alls lika god som vanliga pepparkakor med vaniljglass. Jag förstår inte varför detta helgerån av ingen anledning alls. Dumma dumma GB.
Idag har jag gjort en konsumentundersökning. GB har precis som många andra gamla välkända varumärken börjat göra allvarliga utsvävningar kring sina klassiska produkter. Denna vinter har de fått för sig att "Sandwich" Lussebulle och Pepparkaka är precis vad svenska folket behöver för att göra sitt liv liiite roligare. Mitt liv är lika roligt med GBs vanliga sandwich. Lussebullen smakar mer saffran när man rapar efteråt än när man äter den och ser beige och tråkig ut. Pepparkakan är inte alls lika god som vanliga pepparkakor med vaniljglass. Jag förstår inte varför detta helgerån av ingen anledning alls. Dumma dumma GB.
Jag och mina aprikoser
En sak ska jag tala om för er och det är att när jag väl gör någonting så gör jag det ordentligt. Och då menar jag på alla plan. Alltså, när jag går på bio så går jag minsann på bio. En och två dagar i rad. Igår var det dygnetruntblaskan som bjöd och idag var det nåt kraftbolag i Skellefteå som bjudit min mamma på en SF-biljett som i sin tur gav den till mig eftersom Hässleholm är så litet att de inte har någon SF-biograf. (Jodå, det finns en riktig biograf i stan, det är inte på den nivån att stadens biograf kallas Hasses lada och hyser rum i Hasses lada).
Idag tog jag med mina aprikoser ut på lite vallning, tyckte de började bli lite kralliga där inne i skafferiet och förtjänade att få se sig om. I början av utflykten var de 20, nu är de bara 13. Sound- och eyetrack till de sju stackarnas död blev Parfymen - berättelsen om en mördare. Man kan ju tycka att det är en väldigt miserabel vy att dö till och det kan jag hålla med om, jag skulle inte velat befinna mig i deras lilla sköra aprikosskinn. Filmen var fantastisk filmkonst och jag rekommenderar den varmt. Jag är dock glad att jag inte läst boken eftersom det bara brukar ställa till det för sig. Boken är alltid bättre än filmen. Angående gårdagens film så har jag reflekterat färdigt och kommit fram till att jag rekommenderar Sherrybaby endast till dem som har en gratisbiljett på SF som går ut snart, dock med ett förtydligande att filmen är sjukt sevärd precis som alla andra independentfilmer i samma genre.
de 13 överlevarna
Idag tog jag med mina aprikoser ut på lite vallning, tyckte de började bli lite kralliga där inne i skafferiet och förtjänade att få se sig om. I början av utflykten var de 20, nu är de bara 13. Sound- och eyetrack till de sju stackarnas död blev Parfymen - berättelsen om en mördare. Man kan ju tycka att det är en väldigt miserabel vy att dö till och det kan jag hålla med om, jag skulle inte velat befinna mig i deras lilla sköra aprikosskinn. Filmen var fantastisk filmkonst och jag rekommenderar den varmt. Jag är dock glad att jag inte läst boken eftersom det bara brukar ställa till det för sig. Boken är alltid bättre än filmen. Angående gårdagens film så har jag reflekterat färdigt och kommit fram till att jag rekommenderar Sherrybaby endast till dem som har en gratisbiljett på SF som går ut snart, dock med ett förtydligande att filmen är sjukt sevärd precis som alla andra independentfilmer i samma genre.
de 13 överlevarna
for free is for good
vad är det som gör att gratis alltid är gott? eller åtminstone värt att stoppa i munnen? idag bjöd dygnet runt mig på gratisbio (jag tror han är åtminstone liite intresserad). Filmen hette sherrybaby och kommer ha premiär på SF på fredag. Nu kommer vi till det intressanta. När jag i mitt huvud försöker författa ihop ett snyggt omdöme av filmen så att man någon gång kan få känna sig en i gänget med Jan Aghed på Sydis, Orvar och övrig elit, kan jag inte låta bli att lägga vikt vid att den är GRAATIS. Sen när blev allting så satans jävla relativt jämt? Relativt är ett av de tio mest frekvent använda orden i mitt vokabulär. Med tanke på att den var gratis var den himla bra.. jag blir trött på mig själv. En annan faktor som förstör för min hjärnprocess är att den gick på SF, och i relation till vad som brukar gå på SF så var den jättebra. Denna biografkedja brukar ju i övrigt mest visa pixarfilmer och Hollywoodproduktioner som aldrig hade fått se dagens ljus om inte den industrin hade haft alldeles för mycket pengar. Världens snyggaste Maggie Gyllenhaal fixar dock vilket biff som helst och det är min fulla övertygelse att den hade varit bra även utan gratisheten och SFheten. Imorgon kommer jag förhoppningsvis ha battlat fördigt med mina tankar och kommit fram till om jag vill rekommendera den eller ej.
remember the suffering
Denna helg innehöll något så ovanligt som lägerverksamhet. och inte vilken lägerverksamhet som helst utan i blekingska nationens regi och till skillnad från ett ordinärt scoutläger som mest handlar om att knyta så många knopar som möjligt går ju självklart studentläger mer ut på att dricka flest öl på kortast tid. för min del handlade det dock mer om matlagning än om alkohol eftersom jag börjar bli lite feg på den fronten. Och mycket mat blev det, vid 14-tiden på lördagen hade jag redan hunnit äta mer mat än jag gör på hela dagen vanligtvis, och då hade inte kvällens trerättersmeny hamnat på borden ännu.
Helgens resa resulterade precis som höstterminens i allvarlig sjukdom för min del, jag var stundtals helt övertygad om att jag inte skulle överleva. Varför utsätter man sig för snaps och sovsäckssovande när man vet vart det kommer sluta? Jag har i alla fall kommit fram till att det ta mig tusan inte är värt det. Dock har helgen gett mig ett konstruktivt beslut och det är att jag aldrig mer ska röka en endaste cigarett mer i hela mitt liv då jag nu lever i symbios med den värsta hostan någon människa någonsin tvingats lyssna till och det säger ju inte lite.
Söndagen är endast en dimma. Landade i sängen 12.30. Gick upp och släpade mig till konsum vid 18-tiden. La mig i sängen och vilade vid 19. La mig framför tvn vid 20. Somnade. Vaknade 21.10. Gick och la mig i sängen och somnade. Vaknade vid åtta imorse och hade väldigt svårt att ta mig ur sängen, ville helst sova vidare. Tur att jag och Anna är ett så disciplinerat par att vi trots sjukdomen inte valde att skylla på den för att ge oss en dag ledigt utan valde att ses klockan nio i alla fall.
äntligen hälg
Det är tur att jag och Anna är på samma nivå vad det gäller det mesta här i livet. Vi lever i symbios skulle man kunna säga. Dagen gav oss mer kunskap i hur man lagar morotssoppa än vad vi vill med vår uppsats men vi är lika glada ändå.
Idag har jag förgyllt min fantastiska bersåsamling (kan man kalla det en samling trots att man inte på ren svenska samlat ihop sakerna var för sig utan köpt dem som en hel kollektion?). I början av hösten crappade jag mina ideal en smula och valde vegetarianismen före veganismen. Keson och bekvämheten före sojamjölken och den ständiga jakten på ätbara saker. Med vegetarianismen kommer även möjligheten att tillåta sig själv att äta ägg. Och ett ägg utan en äggkopp är ju faktiskt ett halvt ägg.
Jag hånglade också
Lydde den andra meningen jag sa till Anna imorse när vi sågs. Det gäller att veta vad som är viktig info här i livet. Gårdagen erbjöd något så extraordinärt som en mittiveckanfest och eftersom det blev alldeles jättelite alkohol i helgen, ingen alls skulle man kunna säga, var den mycket välbehövlig. Ställde till med fest gjorde B500, den fina lilla vildandskorridoren jag tillbringat många månader av mitt liv på, 20 närmare bestämt. En stor del av befolkningen har bytts ut sedan jag kastade in handduken och flyttade för lite mer än ett år sedan men några håller fortfarande fanan högt. Jag saknar korridoren periodvis men jag saknar inte att någon annan bidrar till att mitt kylskåp luktar organiskt avfall och så är fallet med korridorboende med yngligar tyvärr.
Min entré till wermlands nationshelfvete var mindre glamorös. Som VIP-are med grönt kort som gör att man kommer in gratis på alla nationer tycker man ofta att man har lite mer rätt än alla andra, särskilt dem som sitter i kassan till nationerna. Det har man inte. Det visade sig att höstterminens gröna kort slutat gälla redan trots att man brukar kunna använda dem en bra bit in på nästföljande termin. Jag och Ida blev rasande för vi har inte hämtat ut våra nya kort än. Många försök gjordes att sätta kille på plats (som ju givetvis inte kunde göra något annat än att hävda bestämmelserna och att det inte var han som styrde över dem) men efter ett antal utbrott slutade det med att vi såklart fick betala under stor protest. Jag skäms. Även om jag fortfarande tycker att det är helt idiotiskt att besluta att korten ska sluta gälla mycket tidigare än vanligt.
Eftersom jag blev alldeles utfattig av att behöva betala inträde och inte hade råd att köpa minsta lilla ölskrälle var Andreas snäll och bjöd mig på en. Tack Andreas. Som vanligt anländer man alldeles för tidigt till stället och har alldeles för många timmar att sätta sprätt på. Mycket dans blev det och så småningom hittade jag en man att tillbringa min tid med. Bra dansgolvshångel. Faktiskt. Det kan hända även om det aldrig gör det. Och jag brukar dessutom inte ens ägna mig åt denna typ av aktivitet i vanliga fall. Man förtjänar att ha tur ibland.
Som vanligt springer jag iväg från mina kap så även denna gång. Vi återsågs däremot på almighty Hamburgerstället där Peter ägnade närmare en halvtimmer åt att få i sig sin hamburgare, mycket motstånd var det. Jag och kapet tog en cigg och hans polare drog. Nu i efterhand (bättre sent än aldrig) slår det mig att de givetvis tänkt att han skulle sova hos mig. Den tänkte inte jag. Alls på. Så jag föreslog att han skulle springa ifatt dem och det gjorde han. End of story. Det roligaste var när jag skulle försöka förklara vad jag gjorde i Helsingborg emellanåt (han bodde där) "det är ganska trevligt att bara hänga, på Dunkers och så." Yeah right. Inte så trodvärdigt. Men man kan ju inte slänga ur sig till höger och vänster att man går i terapi. Då blir det garanterat End of story forever with everyone.
Min entré till wermlands nationshelfvete var mindre glamorös. Som VIP-are med grönt kort som gör att man kommer in gratis på alla nationer tycker man ofta att man har lite mer rätt än alla andra, särskilt dem som sitter i kassan till nationerna. Det har man inte. Det visade sig att höstterminens gröna kort slutat gälla redan trots att man brukar kunna använda dem en bra bit in på nästföljande termin. Jag och Ida blev rasande för vi har inte hämtat ut våra nya kort än. Många försök gjordes att sätta kille på plats (som ju givetvis inte kunde göra något annat än att hävda bestämmelserna och att det inte var han som styrde över dem) men efter ett antal utbrott slutade det med att vi såklart fick betala under stor protest. Jag skäms. Även om jag fortfarande tycker att det är helt idiotiskt att besluta att korten ska sluta gälla mycket tidigare än vanligt.
Eftersom jag blev alldeles utfattig av att behöva betala inträde och inte hade råd att köpa minsta lilla ölskrälle var Andreas snäll och bjöd mig på en. Tack Andreas. Som vanligt anländer man alldeles för tidigt till stället och har alldeles för många timmar att sätta sprätt på. Mycket dans blev det och så småningom hittade jag en man att tillbringa min tid med. Bra dansgolvshångel. Faktiskt. Det kan hända även om det aldrig gör det. Och jag brukar dessutom inte ens ägna mig åt denna typ av aktivitet i vanliga fall. Man förtjänar att ha tur ibland.
Som vanligt springer jag iväg från mina kap så även denna gång. Vi återsågs däremot på almighty Hamburgerstället där Peter ägnade närmare en halvtimmer åt att få i sig sin hamburgare, mycket motstånd var det. Jag och kapet tog en cigg och hans polare drog. Nu i efterhand (bättre sent än aldrig) slår det mig att de givetvis tänkt att han skulle sova hos mig. Den tänkte inte jag. Alls på. Så jag föreslog att han skulle springa ifatt dem och det gjorde han. End of story. Det roligaste var när jag skulle försöka förklara vad jag gjorde i Helsingborg emellanåt (han bodde där) "det är ganska trevligt att bara hänga, på Dunkers och så." Yeah right. Inte så trodvärdigt. Men man kan ju inte slänga ur sig till höger och vänster att man går i terapi. Då blir det garanterat End of story forever with everyone.