the lost uncle
Snart är det ett år sedan far min fick bort. Heltsjuktvaddtidengårfort. Och helt sjukt ofta man uttalar just de orden. 2007 och jag är fortfarande ung ung ung. Min pappa var också ung, alldeles för ung för att dö. Igår ringde min farbror. Jag har träffat honom en gång när var var i femårsåldern. Det är lika många gånger som min pappa träffat sin bror sedan jag vet inte när. Min farbror har två döttrar, Carina och Sofia, mina kusiner. Dem har jag aldrig träffat. En gång för många år sedan ringde farbror pappa för att tala om att han flyttat till Spanien. Bara så att du vet liksom. Varenda jul har det skickats en julgrupp att ställa på spishällen, ofta väldigt osmakliga sådana som vi själva fått möblera om och reducera i efterhand. Antagligen har han och hans fru haft en stående prenumeration hos Interflora. Ibland har det tillkommit ett namn på kortet, när någon gift sig eller fått ett barn. Nästa vecka, nästa fredag, kommer farbror och Sofia hit. Det känns märkligt. Att träffa människor jag rent biologiskt är lika nära släkt med som moster och kusiner jag träffar flera gånger om året och firat varenda julafton med, men som jag aldrig någonsin sagt ett ord till. Att behöva vara vuxen i situationen och inte på barnavis lämna den sociala rollen åt dom vuxna. Men mest ska det bli spännande, att knyta i alla fall en liten kontakt till den sidan av mig som min pappa förvägrade mig och min bror, nyckeln till ursprunget och historian.
Fåfängans baksida.
Jag har de senaste åren sett mig som en person vars självkännedom vuxit till fullt acceptabla nivåer. Trots detta brister den emellanåt av oförklarliga skäl och då är det bara att gilla läget. Två gången den senaste tiden har den brustit på samma ställe, nämligen när det kommer till vilka kläder som är lämpliga att lägga sina surt förvärvade stålar på. Vita kläder tillhör inte denna lämplighetskategori utan den totala olämplighetskategorin. MEN så befann man sig i situationen två lördagar i rad. Förra veckan bestod min högtidsklädsel av ett par vita, jag menar alltså VITA byxor. Denna lördag bestod den delvis av en vit blus. Min konstanta festmålning består av röttrött läppglans. Jag visste på förhand att detta var en lika omöjlig ekvation som att förstöra få popcorn och socker att vara värt sina kalorier. Och som förutspått, byxorna gick åt helvete redan samma kväll (tack och lov var jag tillrcäkligt berusad för att vara likgiltig), blusen gick säkerligen åt helvete samma kväll (tack och lov var jag tillräckligt berusad för att inte märka det) men missödet upptäcktes inte förrän dagen efter.
NU kommer vi till upplösningen på denna spännande berättelse. Den går ut på att med en lite jävla diskmedel och tur går allt vägen. Fläckarna är borta och jag är trygg med vetskapen om att jag kan smeta ner mig hur mycket jag vill med världens alla läppglans hädanefter! Det ni, det skojar man inte bort.
Konsumtionshoran
Det händer ofta att jag äcklas och förfasas över olika ting och företeelser i världen. Till exempel svält, fattigdom, diverse saker på mitt jobb och hallonsylt på ost- och skinkpaj. Det senaste i raden av saker jag äcklas över är min inre tillfredsställelse över att få konsumera. Om det så bara är lite toapapper och en liter filmjölk, och inte alls något spännande klädesplagg som får mig att se ut som Angelina, så känner jag migh nöjd och glad efter att få ha betalat mina varor. När jag tänker på "alla" pengar (det är inga massiva summor vi pratar men ändå) fantiserar jag om alla fina möbler, telefoner och klänningar jag vill ha. Så himla äckligt. Igår gick jag in och jobbade klavificerad övertid och kan se den fina tapeten framför mig jag vill köpa för exakt de pengarna. Klimatet är uppfuckad, världen svälter och folk som slutat svälta vill vara med och konsumera som vi gör. Jag hoppas jag och mina eventuella framtida barn hinner dö innan det går åt skogen totalt. Plis God.
Internetdöden
Det kom, det segrade, det föll. Internet har aldrig haft en sån liten del i mitt liv som nu. Inte sedan den tiden då päronen begränsade aktiviteten genom 30-minutervaromdagensendrarviutsladden. Jag orkar inte ens surfa runt på Aftonbladet.se som jag kunde tillbringa hurlångtidsomhelst med att slösufta på innan, trots att jag inte ens visste vilka hälften var eller brydde mig särskilt mycket om myggepidemier i övre Norrland. På sätt och vis är det skönt, på sätt och vis är det inte det. Plötsligt vet jag inget alls om vad som händer i mina vänners liv och UNIFORM-utbudet blir lidande. Nästa gång vi spelar är den 8 augusti på Debasers uteservering och tills dess är det bäst att jag har riktigt tråkigt någon kväll så att sökandet kommer igång igen. Mankanjufaktisktintespelasammalåtarmerännågragångerinnanmanåtminstonesjälvkräkerpådem.
Idag var jag och Emma och skrev på kontraktet till den nya lyan. 84 kvadratmeter fantastiskt samboskap att se fram emot!
Idag var jag och Emma och skrev på kontraktet till den nya lyan. 84 kvadratmeter fantastiskt samboskap att se fram emot!
Väldigt snygg, väldigt tråkig
Så mycket det har snackats om vikten av att utmana sig själv tänkte jag att Debaser igår var tiden då jag skulle sluta spana börja snacka. Så många gånger jag har närmast stirrat ut diverse vackra män men låtit det sluta just där. På grund av o-pall och feghet. Dags att vända vinden nu, sluta leva livet på halvfart och drömma om allt det där jag önskar att jag gjorde. Och nu vet jag. Att just denna man som i fantasin blev till världens trevligaste i själva verket var stora sömnpillan. Allt som kallas socbidrag och musikfascism går bort och han uppfyllde båda kriterierna. Själv vann jag två saker av mitt infall att för en gångsskullsnacka; självförtroende att göra det jämt och hela tiden; att faktiskt tycka att jag själv är intressant i jämförelse med andra puckon. Nattbussen hem kom som en blessing.
Feels like I am my job
När jag inte jobbar tänker jag på jobbet. Det snurrar i min skalle kan man säga. När jag är ute och springer funderar jag på jobb och min framtid, när jag försöker koncentrera mig på en tv-serie tänker jag på vilka jag kan tänkas jobba i samma team som i helgen och om jag tror det blir roligt eller ej. När jag ska sova om en stund kommer jag tänka på allt jag måste tänka på att klockan 0540 imorgon ringer min telefon och kastar upp mig till ytterligare en dag av mitt sexdagarlångt arbetsskift. Stackars min hjärna kommer aldrig mer bli som den ska igen.
Inom ett ögonblick
Helgen kom och helgen gick. Jag har inte varit hemma sedan i fredags och det är det här som är den stora charmen med sommaren; att allt plötsligt är lite möjligare och lite lättare och att röra sig mellan folk och städer är det stora vackra. Det enda jag saknar är solen och havet.
Fredagen var förfest med människor från olika hörn som brukligt är på sommaren, ihopskrap av dem i någon slags närhet som för tillfället inte flytta landet. Debaser bjöd på grym musik och snygga människor.
Lördagen gav mig den vackraste klänningen jag ägt, bortsett från min alldeles egendesignade och mammasydda balklänning. Det är enm Rodebjerklänning som varit dyr men som nu var överkomlig. Vi börjar greja DJ-grejen utan så mycket stök och bök och 4,5 timmar med endast två av oss känns som tjugo minuter.
För att göra helgen till en större turne byttes Malmö mot småstad, modern har brutit armen och jag hatar ensamheten långt mer än vanligt så en söndagskväll i Lund hade kännts som döden.
Klockan ett börjar jag jobba och denna vecka mina vänner, kommer verkligen sätta mig på prov, min enda lediga dag är imorgon.
Fredagen var förfest med människor från olika hörn som brukligt är på sommaren, ihopskrap av dem i någon slags närhet som för tillfället inte flytta landet. Debaser bjöd på grym musik och snygga människor.
Lördagen gav mig den vackraste klänningen jag ägt, bortsett från min alldeles egendesignade och mammasydda balklänning. Det är enm Rodebjerklänning som varit dyr men som nu var överkomlig. Vi börjar greja DJ-grejen utan så mycket stök och bök och 4,5 timmar med endast två av oss känns som tjugo minuter.
För att göra helgen till en större turne byttes Malmö mot småstad, modern har brutit armen och jag hatar ensamheten långt mer än vanligt så en söndagskväll i Lund hade kännts som döden.
Klockan ett börjar jag jobba och denna vecka mina vänner, kommer verkligen sätta mig på prov, min enda lediga dag är imorgon.
Trots regnet
Är jag glad. För första gången upplever jag hur det är att ha en arbetsplats som jag är närmast förälskad i. KAVA är så himla trevligt att jag nästan längtar tillbaks när jag går härifrån. Nästan. Alla är så snälla och glada och bra och idag blir det fredagsgodis så det förslår. Helgen blir det campus Malmö med egenutgång ikväll och egenspelning imorgon. WOW.
Halva inne
Imorgon ska Emmas hyresvärd Heimstaden komma och besiktiga hennes lägenhet. Det innebär att tjejen som ska bytas med alltså är godkänd!!! 50% av bytet är verifierat, nu är det bara jag (eg. min kära mamma som är borgenär) och Emma som ska bli godkända av Akelius innan det är fritt fram att flytta in i regnbågsparadiset!
Testdriving
What its like to live in Malmoe. K och K i sin frånvaro innebär att det finns en lägenhet med galna katter som står alldeles tillgängligt för oss som tycker att Lund är cp, eller för dem som kanske tycker att deras egen lägenhet är jättejätteliten. Jag har hittills ägnat dagen åt frukost-tv och frostiesflingor vilket jag inte ätit sedan barnsben då kompisars föräldrar bjöd på det till frukost, mina egna tyckte det var alldeles fel mat för ett barn att äta sockrade flingor. Sedan blev det film som sig bör när det är hellofashit-väder ute. Breakfast at Tiffanys stod för underhållningen och en av katterna låg på magen och mös och gjorde mig alldeles varm så jag somnade till ett tag.
Igår lagade jag och MINBLIVANDESAMBO skitgod thaicurry sen blev det promenad och två Geisha-glassar till vänskapspris och finfin öl på Debasers uteservering. Thats what life's about when you're living it.
Igår lagade jag och MINBLIVANDESAMBO skitgod thaicurry sen blev det promenad och två Geisha-glassar till vänskapspris och finfin öl på Debasers uteservering. Thats what life's about when you're living it.
Tillbaks till vardagen
Som på inget sätt liknar den alldeles vanliga vardagen., men ändå. Lund är öde och tomt som sig vanligt är den här tiden på året. Inte ens barnfamiljerna syns till eftersom vädret får varenda ledig kotte att hänga i diverse köpcenter istället för att äta glass på Stortorget eller Lomma beach. Min vardag är inte en skola, ej heller en vardag i hasorna på en sjuksköterska. I hasorna på någon annan befinner jag mig dock för att på måndag kunna vara en alldeles självständig undersköterska med helthelt eget ansvar. Dessutom får jag använda flex-klockan för första gången någonsin och jag känner mig sååå stor. Den 26 juli orsomething kommer jag få min första månadslön någonsin, det kommer inte vara stor men den kommer att vara älskad.
Another big big lie
För er som jag av någon händelse råkat ljuga ihop en slags historia om att UNIFORM ska förära Debasers uteservering denna onsdag den 4/7 vill jag bara med sorg berätta att detta inte är sant. Däremot kommer ni inte ångra er om ni besöker Vinylbaren på lördag den 7/7, vi kommer dyka upp for sure.
Jag lovar att aldrig mer fara med osanning.
Jag lovar att aldrig mer fara med osanning.
Å,Ä,Ö - hemma!
Till slut slipper man då ägna första halvtimmen framför datorn åt att orientera sig pa tangentbordet och svära över att alla bokstäver bytt plats och att snabela inte ser ut att existera. Jag har varit i Sverige nästan ett dygn nu. Känns fint, särskilt som jag är hemma i Hässleholm och bli omhändertagen av min kära moder, men alltså Amsterdam i mitt hjärta vad jag skulle kunnat stanna forever.
Efter älskade öststat blev det intesåälskade turiststad München. Har man under tvåochenhalvveckas tid ägnat sig åt att titta på vackra byggnader behöver man lite mer än endast det för att fascineras. Framför allt hade vi behövt bättre väder och jag hade behövt ingen dödsblåsa på vänster lilltå vilket bidrog till att jag haltade runt i staden som en annan krympling.
AmsterdamAmsterdamAmsterdam. Världens underbart. Kanaler med båtar och små lutande skeva hus runtomkring och broar och alltärenromantiskidyll. Och så mycket vackra, söta bögar och flator och hundar. Och så himla svårt att hitta och så mycket omvägar och ingenkartaivärldenhjälper. OhmyGod.
Efter älskade öststat blev det intesåälskade turiststad München. Har man under tvåochenhalvveckas tid ägnat sig åt att titta på vackra byggnader behöver man lite mer än endast det för att fascineras. Framför allt hade vi behövt bättre väder och jag hade behövt ingen dödsblåsa på vänster lilltå vilket bidrog till att jag haltade runt i staden som en annan krympling.
AmsterdamAmsterdamAmsterdam. Världens underbart. Kanaler med båtar och små lutande skeva hus runtomkring och broar och alltärenromantiskidyll. Och så mycket vackra, söta bögar och flator och hundar. Och så himla svårt att hitta och så mycket omvägar och ingenkartaivärldenhjälper. OhmyGod.