drosophila

Snart är det ett år sedan far min fick bort. Heltsjuktvaddtidengårfort. Och helt sjukt ofta man uttalar just de orden. 2007 och jag är fortfarande ung ung ung. Min pappa var också ung, alldeles för ung för att dö. Igår ringde min farbror. Jag har träffat honom en gång när var var i femårsåldern. Det är lika många gånger som min pappa träffat sin bror sedan jag vet inte när. Min farbror har två döttrar, Carina och Sofia, mina kusiner. Dem har jag aldrig träffat. En gång för många år sedan ringde farbror pappa för att tala om att han flyttat till Spanien. Bara så att du vet liksom. Varenda jul har det skickats en julgrupp att ställa på spishällen, ofta väldigt osmakliga sådana som vi själva fått möblera om och reducera i efterhand. Antagligen har han och hans fru haft en stående prenumeration hos Interflora. Ibland har det tillkommit ett namn på kortet, när någon gift sig eller fått ett barn. Nästa vecka, nästa fredag, kommer farbror och Sofia hit. Det känns märkligt. Att träffa människor jag rent biologiskt är lika nära släkt med som moster och kusiner jag träffar flera gånger om året och firat varenda julafton med, men som jag aldrig någonsin sagt ett ord till. Att behöva vara vuxen i situationen och inte på barnavis lämna den sociala rollen åt dom vuxna. Men mest ska det bli spännande, att knyta i alla fall en liten kontakt till den sidan av mig som min pappa förvägrade mig och min bror, nyckeln till ursprunget och historian.