drosophila

Ett helt år sedan sjukdomen bröt sig in i en vanlig vardag. Ett år sedan vi insåg att något skulle hända nu, snart, som för alltid skulle förändra livet. Men vi kunde aldrig någonsin i den vildaste fantasin föreställa oss hur snart. Tre månader exakt från första läkarbesöket till det sista farvälet. Uppskatta det du har, I tell you that. 
Igår tittade jag och mamma på bilder från när min pappa var ung. Frisk. Vacker. Vi är väldigt lika. Och det är ingen komplimang till mig själv. Han var mörk, såg nästan sydländsk ut. Solbränd och fräsch. Endast passbilder men så mycket de kan säga. Pappas motorcykelkörkort från Indonesien, det tillfälliga körkortet utfärdat i Australien. Alla stämplar från världens hörn. "Marine officer". Så många äventyr och berättelser. Som inte finns längre. Sommaren kommer alltid bära med sig vindar av den sista sommaren. Det handlar bara om att försöka minnas allt det vackra. För alltid minnas.   

Idag fann jag mig vara en fullständig omedveten konsument. Eftersom jag åt mig själv ur huset igår var konsum det första jag upplevde när jag vaknade imorse, innan jag åt frukost. I den förvirring som kan uppstå när man blandar någon slags ynkligare version av en infektion och vanligt förekommande morgontrötthet med lågt blodsocker lyckades jag köpa KOKKAFFE (vilken jag knappt har en hum om vad tusan det är för något) istället för vanligt bryggkaffe. Och eftersom jag vanligtvis ser mig själv som en medveten konsument så var detta kaffe både kravmärkt och fair trade vilket innebär att jag inhandlade det till en kostnad av 33,50 SEK. För att göra eländet ännu lite värre så uteblev inte bara mitt morgonkaffe utan misstaget uppdagades såklart när förpackningen redan var bruten. Således kan jag inte lämna tillbaks varan och få normalt fungerande kaffe, vilket i sin tur leder till att mitt samvete inte kan tillåta mig att köpa nytta kaffe på minst fyra dagar, vilket innebär att jag kommer vara ledsen i fyra dagar. Om det är någon som läser det här som vet vad kokkaffe må tänkas vara för något och som av någon anledning även har användning för det för gärna höra av sig. Jag bjuder.

Idag hade vi en föreläsning om barnkirurgiska sjukdomar. En av dessa var i titeln nämnda "Gastroschisis-Omphalocele". Fråga mig inte om ordens betydelse. Ihaventgotaclue. I alla fall så innebär sjukdomen att man föds med tarmarna utanpå magen istället för i magen vilket ju faktiskt på sätt och vis betyder att barnet inte har någon mage att ha ont i eftersom det ju faktiskt oftast är tarmarna man har ont i när man har ont i magen. I alla fall så placeras tarmen i en påse ovanför barnet som ligger ner. Tarmarna trillar sedan successivt ner i bukhålan och syr man ihop. Ganska tjusigt va?! För alla känsliga ögon väljer jag att inte lägga upp någon bild på eländet men googla vettja.

Som att det verkligen är meningen att jag ska leva. Som att livet verkligen har en mening fast inget speciellt händer och det är trött söndagkväll.
Fredagen var jobb. Efter eget förslag kan påpekas. Fredagar är helt klart bästa dagen att jobba då är det lyxfrukost med kokt ägg och fredagsmys med massa godis. Jag fick delegering på blodprovtagning och sköterskan som fixade det sa att det syntes att jag tagit många prover. Jag växte flera centimeter. Minst. Kvällen var snajdig kesolasange och häng med Helena för första gången på tusen år känns det som. Igår grillades det i parken. Vi var duktiga och allt gick enligt planerna ordningsvakterna hade dock att göra med människor som inte är lika duktiga i hanteringen av engångsgrillar som vi. Såna som tycker det är en bra ide att elda i gräs till exempel. Folkets parks alldeles nya fina gräsmatta på rulle. Stackars. MItt gäng hamnade mitt mellan bongotrummorna och den stora stereon med drum'n'bass på hög volym. Om vi hade kuppat deras iPod hade vi ägt varenda dansgolv sen. I dig it.  Nya Debaser Malmö var både tjus och glam. Of Montreal och Loney, dear spelade. Länge. Inte mycket tid över till dans men det gjorde inget visade det sig eftersom cp't vid stereon envisades med att spela bongortrummor. I dont dig. Jag och Karin blev förbannade och bestämde oss för att brödkonsumtion var en trevligare sysselsättning. Idag har det blivit häng i Folkets park all over again. Med världens ynkligaste kulglass men med massor av sol. Bussresan hem erbjöd kraftigt illamående vilket i sin tur ledde till att jag inte vågade bestiga Lunds stadsbuss för resa hem så jag vandrade i mina små ofotriktiga balskor. Saktasakta. Nu sitter jag och last.fm:ar drum'n'bass inför spelningen på Debaser på tisdag. Rave ska det bli. HAHA.

Som vanligt den senaste tiden tycker min dator att det är en jättedålig idé att lägga in länkar i texten. Därför tänker jag locka er till världens bästa sajt så här: last.fm        - vi ses där.

Min dag är redan flera timmar gammal. Jag har rest iväg och kommit tillbaks och fixat sånt som ska fixas. Eftersom detta var supposed to be sistadagenfoverer på prakiken men det visade sig det var redan i måndags det. Patienter och anhöriga har börjat kräkas till höger och vänster. Calici är dom rädda. V.I.N.T.E.R.K.R.Ä.K.S.J.U.K.A.N. Fyfasen. Avdelningen isoleras och alla som inte måstemåste vara där fick gå hem och alla som brukar röra sig mellan olika avdelningar fick också gå därifrån. Jag har visserligen aldrig varit kräksjuk men tänkomtänkomtänkom. Sista dagen. Men vi som hade tänkt ställa till med kalas. Jag och min klasskamrat. Jag skulle köpa vetelängd på vägen som skulle vara godast i världen, och det såg jag att den var. Men jag fick köpa 0 för jag hade inga cash och tanten tog inte kort. Men det är ju tur för jag hade inte velat äta vetelängd för 20 personer och jag skulle inte vilja lämna den till gamarna ensam. Min klassis skulle ta med sig tårta. Det gör hon kanske när hon kommer i eftermiddag. Då blir det kalas bara för henne. Men jag sparar pengar i alla fall.
Denna dag ska jag återupprätta ett lånekort på Lunds Stadsbibliotek eftersom det förra förlorades för cirka 26 månader sedan. Jag måste fira att praktiken är över, att jag klarade tentan i akutsjukvård vars omtenta jag redan börjat plugga till, att det är helg snart, att jag inte jobbar i helgen. Nu ska jag inta dagens andra frukost som tyvärr inte är lika god som bageribrödet på praktiken men det får man ta för en ledig dag.