drosophila

Som att det verkligen är meningen att jag ska leva. Som att livet verkligen har en mening fast inget speciellt händer och det är trött söndagkväll.
Fredagen var jobb. Efter eget förslag kan påpekas. Fredagar är helt klart bästa dagen att jobba då är det lyxfrukost med kokt ägg och fredagsmys med massa godis. Jag fick delegering på blodprovtagning och sköterskan som fixade det sa att det syntes att jag tagit många prover. Jag växte flera centimeter. Minst. Kvällen var snajdig kesolasange och häng med Helena för första gången på tusen år känns det som. Igår grillades det i parken. Vi var duktiga och allt gick enligt planerna ordningsvakterna hade dock att göra med människor som inte är lika duktiga i hanteringen av engångsgrillar som vi. Såna som tycker det är en bra ide att elda i gräs till exempel. Folkets parks alldeles nya fina gräsmatta på rulle. Stackars. MItt gäng hamnade mitt mellan bongotrummorna och den stora stereon med drum'n'bass på hög volym. Om vi hade kuppat deras iPod hade vi ägt varenda dansgolv sen. I dig it.  Nya Debaser Malmö var både tjus och glam. Of Montreal och Loney, dear spelade. Länge. Inte mycket tid över till dans men det gjorde inget visade det sig eftersom cp't vid stereon envisades med att spela bongortrummor. I dont dig. Jag och Karin blev förbannade och bestämde oss för att brödkonsumtion var en trevligare sysselsättning. Idag har det blivit häng i Folkets park all over again. Med världens ynkligaste kulglass men med massor av sol. Bussresan hem erbjöd kraftigt illamående vilket i sin tur ledde till att jag inte vågade bestiga Lunds stadsbuss för resa hem så jag vandrade i mina små ofotriktiga balskor. Saktasakta. Nu sitter jag och last.fm:ar drum'n'bass inför spelningen på Debaser på tisdag. Rave ska det bli. HAHA.

Som vanligt den senaste tiden tycker min dator att det är en jättedålig idé att lägga in länkar i texten. Därför tänker jag locka er till världens bästa sajt så här: last.fm        - vi ses där.