drosophila

Nu har vi solat och badat oss sonder och samman. Efter fem dagar i vacuum fran omvarlden (mycket valebehovligt sadant) var det igar dags att tagresa lite igen. Forst Zagreb men bara for ett par timmar sen var det dags for skrammelnastan sa man kanner sig som boskap-tag till Slovenien. Vackertvackert land. Massor av berg och dalar och vattendrag. Vi kom hit sent pa kvallen sa vi har inte sett sa mycket an men dom slovenska invanarna ar snygga som tusan. Vi bor i ett stortstort hus som rymmer 600 pers, det ar ett gammalt studentboende for collegeare. Fult som stryk och lakanen har ost-monster. Men frukost ingar och jag at tills jag spydde. Nu har vi fixat resten av var tid i Europat, inatt blir det munchen sen blir det amsterdam sen bli det Sverigeland!! Nu ska vi ut och kolla in omgivningen och aka hiss pa ett berg.
 
For er som jag lyckats lura i att jag ska flytta forsta juli kan jag tala om att det var en ren och skar logn. Forsta augusti blir det. (kan aven visa sig sedan att detta ocksa ar bag men just nu ar det sanning. Overlevnadssanning.

Sa var man i Prag. Saker och ting gar minsann aldrig som man tankt. Taghelfvetet sket sig fran forsta borjan. Vi fastnade i Kolding i den danska obygden i tva timmar istallet for bekvama nio minuter. Alltsa blev det inget nattag till Prag fran Hamburg utan 8 langa timmars vantan i Hamburg. Pa McDonalds. Ja, vi tillbringade timmarna mellan 00 och 06 pa McDonalds, de andra timmarna satt vi ute pa marken och drack ol, alternativt tog en promenad runt stationsbyggnaden. Det var ganska manga som korde samma strategi som vi och under sa pass manga timmar hinner man skada ett och annat. Nar vi val befann oss pa ett tag igen sov vi som sma grisar och dem vi skulle dela kupe med gick inte pa forran langt senare. Mina halssmartor som borjat under natten blev varre och till slut orkade jag knappt prata. Stackarstackars Karin. Jag tankte halsfluss och dackad i en vecka men vagade inte saga det. Vart hostel i Prag ar jattejattefint och ligger mkt centralt. Dom var jatteskona sangar och jag tillbrigade timmarna mellan 14 igar och 09 idag i min. Fyfan vad jag bara ville ligga hemma i min egen sang och svettas. Imorse ansag jag det vara dags att ta tag i problemet och ga till doktorn. Jag vill bara bli av med smartskiten. Gissa hur lang ko det var. Ingen. Jag fick fylla i lite papper och inom ett par minuter satt jag inne hos varldens snallaste lakare. Det var en bakteriell infektion som jag hoppats pa sa jag fick antibiotika och en spray som smakar skit. Allt till den mycket blygsamma kostnaden av 600 spann. Hoppas fa tillbaks lite pa min forsaktring dock. Nu hanger vi pa stan och jag mar ganska bra, vill bara ata glass och yoghurt dock, vilkent ju i och for sig inte ar helt ackligt. Imrogon ska vi dra vidare till Bratislava. Puss pa er.

Nu är det lite mer än 13 timmar tills jag och Karin lämnar Sverigeland för Utomland. Min hjärna börjar sakta men säkert återhämta sig från helgens kopiösa alkoholintag och inse att vi ska vara borta i tre veckor och hur stört många timmar det faktiskt är. En evighet. Mest såklart en spännande evighet men lite en himla läskig evighet. Min kropp har precis släppt bakfyllan och jag borde samla ihop mig och mina grejer men det går inte så bra. Mina packningsskills är inte särskilt väl utvecklade, antingen börjar jag en vecka i förväg på grund av uttråkning och uppspelthet eller så är jag så uppspelt att jag helst bara sitter och pratar om det och tänker på det och glömmer resten. Inte ens en endaste låt i ituneslistan känns som lösningen på problemet och då vet jag i ärlighetens namn inte om det kanske är lika bra att ge upp och vänta tills morgondagen..

Från och med den sista augusti har jag ingen lägenhet längre. Hoppas Akelius och Heimstaden vill mig väl, annars kan det bli jobbigt. Men hjälp mig vad spännande det är att göra stora förändringar i sitt liv.

Så känns det hela tiden nu för tiden. Fredagen är över på två sekunder, lördagen på fem och söndagen på i stort sett inga alls. Blekingska i mitt hjärta är tragik det. Minus femton pers på dansgolvet klockan 0.00, låtar från långt innan tidernas begynnelse. Tycker någon fortfarande att Come on Eileen är bra? Själv vill jag gå hem och ensamdansa när den spelas. Hatehatehate. Men trots det är klockan tre när jag kommer hem. Jisus what a waste of personal energy. Due to helgens stora alkoholintag (men mina mått mätt) kommer jag knappt ihåg vad som hände igår mellan 10 och 16 (svaret kan även finnas i att ingenting heller utspelade sig då förutom att min dator fuckade up sig och bidrog till att jag svalde ett kitkat och ett dubbeldaim inom loppet av tio minuter samt gick världens med bakismått mätt längsta promenad med syfte att rädda datorn; musiken, bilderna från slagsmålsdöden. 
Därefter var det dags för cirkusbuss till Malmö. Om ni undrar över namnet på bussen tänk: hjärup, åkarp, burlöv, arlöv, lördagseftermiddag så förstår ni säkert. Som vanligt är uniform the shit och vinylbaren frälser oss med befrielsen från alla slags tankar om att folk skulle vilja dansa till musiken which means att alla låtar som spelas helt enkelt uppfyller det enda kravet; att det ska vara helt sjukt grymt att bara existera i samma rum som musiken vi spelar. And I think they like it. 
En lördag blir inte en söndag utan en efterfest. Såklart. Det finaste av allt är öppenhet. Att kunna mötas en söndagmorgon klockan 5 över minnen från Blümchenkonserten -96 orsomething är vad jag kallar ett nära möte. Malmö blir inte Lund utan en buss. Ever. Att somna i sin egen säng klockan sju på morgonen är inte riktigt livskvalitet tyvärr. Men att göra det till tonerna till Red Sparowes gör det åtminstone mindre ångestfyllt.
En söndag är tyvärr ofta en söndag utan häng vilket jag tycker bryter mot alla mänsklighetens regler. Idag blev det dock både oensamkaffe och oensamgräs. Fint som tusan. 

Nu ska jag ta igen helgens alla tusentals timmars förlorad sömn och drömma om tåg.