När är det helg igen?

Så känns det hela tiden nu för tiden. Fredagen är över på två sekunder, lördagen på fem och söndagen på i stort sett inga alls. Blekingska i mitt hjärta är tragik det. Minus femton pers på dansgolvet klockan 0.00, låtar från långt innan tidernas begynnelse. Tycker någon fortfarande att Come on Eileen är bra? Själv vill jag gå hem och ensamdansa när den spelas. Hatehatehate. Men trots det är klockan tre när jag kommer hem. Jisus what a waste of personal energy. Due to helgens stora alkoholintag (men mina mått mätt) kommer jag knappt ihåg vad som hände igår mellan 10 och 16 (svaret kan även finnas i att ingenting heller utspelade sig då förutom att min dator fuckade up sig och bidrog till att jag svalde ett kitkat och ett dubbeldaim inom loppet av tio minuter samt gick världens med bakismått mätt längsta promenad med syfte att rädda datorn; musiken, bilderna från slagsmålsdöden. 
Därefter var det dags för cirkusbuss till Malmö. Om ni undrar över namnet på bussen tänk: hjärup, åkarp, burlöv, arlöv, lördagseftermiddag så förstår ni säkert. Som vanligt är uniform the shit och vinylbaren frälser oss med befrielsen från alla slags tankar om att folk skulle vilja dansa till musiken which means att alla låtar som spelas helt enkelt uppfyller det enda kravet; att det ska vara helt sjukt grymt att bara existera i samma rum som musiken vi spelar. And I think they like it. 
En lördag blir inte en söndag utan en efterfest. Såklart. Det finaste av allt är öppenhet. Att kunna mötas en söndagmorgon klockan 5 över minnen från Blümchenkonserten -96 orsomething är vad jag kallar ett nära möte. Malmö blir inte Lund utan en buss. Ever. Att somna i sin egen säng klockan sju på morgonen är inte riktigt livskvalitet tyvärr. Men att göra det till tonerna till Red Sparowes gör det åtminstone mindre ångestfyllt.
En söndag är tyvärr ofta en söndag utan häng vilket jag tycker bryter mot alla mänsklighetens regler. Idag blev det dock både oensamkaffe och oensamgräs. Fint som tusan. 

Nu ska jag ta igen helgens alla tusentals timmars förlorad sömn och drömma om tåg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback