drosophila

För exakt en vecka sedan hade jag precis kommit innanför dörren efter en lång joggingtur på den svenska landsbygden. Det är där jag bor. Jag hade en rysk familj på besök som tror alternativt vill få barn att tro att man kan bli förkyld om man äter glass med blött hår. Jag tror lika mycket på den teorin som jag tror på häxor eller Putin.

För en trött och i stunden mycket opoetisk jag hade det varit skönt att slippa inse att sladden till min kamera blivit glömd hemma. Om jag hade en sladd skulle jag lägga upp fina bilder på familjen, arktitekturen, vattnet, ochsåvidare. 

och våra ryska vänner som är här på besök har följande tankar angående ett eventuellt glassätande hos de nybadade barnen: "we think that they might catch a cold if they eat ice cream tonight. when they are wet and so. and we have a lot of travelling tomorrow." och jag som precis sagt att polina fick äta glass till sina jordgubbar åt upp mina ord fortare än kvickt. och har sedan dess försökt få dem i säng vänligen men bestämt så att jag själv kan mumsa i mig några skopor innan det är dags att sova sina sista få timmar på svenska fastlandet på ett lagom-långt tag.  

med cykelhjälm. När jag som sexåring lärde mig cykla var det ingen tvekan om att hjälmen skulle på. Sex år senare började avvänjningsprocessen med att hjälmen först åkte av så fort jag kommit några hus ner på gatan på väg till skolan. Därefter började förhandlingar om att det faktiskt inte "var möjligt att ha BÅDE hjälm och mössa i vinterväder." Och om man nu var tvungen att cykla till skolan alls fick föräldrarna vara så goda att kompromissa de med. 

som man fantiserar om sommaren och inbillar sig att den är, ljuv och solvarm och full av ledig tid. så har sommaren inte varit sedan barnen var små. sommaren är möjligtvis en molnfri himmel en stund och kanske varm så att vintern inte känns närvarande. det går att bada men det är som harakiri och det är nästan som en cirkuselefant man känner sig när blötläggning inträffar. idag var det vi barn, jag, en sjuåring och en nybliven tioåring som trotsade svensk uppvärmdpool-tradition och hoppade i det iskalla vattnet i dalby stenbrott. det-blir-inte-bättre-än-så-här. inte i juni i alla fall. inte i sverige. 

lilla morfar 89 år gammal som hamnat på sjukan för sin första hjärtinfarkt. första gången hjärtat kränglar överhuvudtaget egentligen. 

sedan jag landade på lantgården igår morse efter en andra natts jobb har jag inte varit söder om norra fäladen. det är första gången sedan jag flyttade hit som jag inte känner rastlöshetens bojor tillräckligt starkt för att hitta en mission i södern. jag är ledig och har de senaste dagarna tillbringat mer tid i soffan än vår lilla familj gjort sedan den blev vår i februari. jag har pluggat ryska, läst filter, kollat på film med hugh grant -som trots att han gillar prostituerade gör mig ganska knäsvag-, samt letat musik till fetaste klubben evva´ :

Alldeles lagom mycket alkohol. det begreppet trodde ni inte fanns i mitt liv va?
Bad i Dalby stenbrott. naket. såg misstänkt fågelkikare på håll men valde att ignorera det
Cyklat 7 mil med söthjärtat.
Dramatiserat ganska mycket som vanligt, kanske inte en drottning men väl en prinsessa.
Engagerat mig alldeles för lite i valet men ändå lyckats rösta 20.57.
Fruktat döden trots att jag befann mig på behörigt avstånd med hjälp av ett rep.
Gräsklippning är livets lott. Ambitionen säger manuell, tidsramarna säger: glöm det.
Hängt alldeles för lite i Malmö. Time spended: zero.
Inte handlat mat en enda gång. Projekt "äta ur kylen -09" pågår fortfarande.
Jordgubbar!
Klättrat på klippor. Nästan som en koala. En moribund koala.
Lekt för lite med barn.
Mesat mig alldeles för mycket i sportaktivitet. Blivit tillsagd. Tyckt synd om mig själv.
Nästan intoxikerat mig på dippsås, som att 90-talet fortfarande bor i mig.
Ordinerat familjen en ny fin digitalkamera, vacker som en Ferrari.
Previet och minjabuditmutit är fortfarande nästan det enda jag kan säga på ryska.
Qurerat mig från arbetets inverkar på mitt metabola syndrom.
Rensat två ogräsor av tvåtusen.
Städat alldeles förträffligt mycket, nu ska det vara rent ända till jul.
Tittat på 8 kvinnor trots att jag trodde A skulle kasta ut den genom fönstret av förtvivlan när den strulade i början.
Underbara man
Vägrat träffa Roland på bilexpo vilket aldrig tidigare hänt.
Xamensfesterat.
Yrkat på sångförbud för underbara män. Det låter ändå alltid som en marschvisa.
Zlarvat med det intellektuella och pinsamt blottat mina okunskaper om slaget vid hastings.

det moderna samhällets inställning till arbetets betydelse för människan. då. vaknade man, gick till jobbet, kom hem, somnade. omigen. nu. vaknar man, går till jobbet, kommer inte hem utan går och tränar, hämtar barn, kommer hem, aktiverar sig och försöker ta hand om ett hem som oftast ser ut som efter kriget. som börjar omigen. problemet är att arbetet inte tar hänsyn till att det finns något annat energikrävande, andra verksamheter än den egna som måste fungera. det finns ingen kvalificerad övertid på hemmaplan. dygnet får aldrig ens 24,1 timmar. inte ens när man innan listan hinner skrivas måste uträtta femtusentvåsaker. 

Trots att jag (tyvärr) med jämna mellanrum kallar A för "din apa" måste jag ändå idag ge mig själv epitetet "svettapa", ren och skär svettapa. Efter en cykeltur till jobbet -inte ens i närheten av långväga- hade jag bara löpdistansen kvar i en triathlontävling för simningen fixade jag samtidigt. Jag vadar fortfarande i sviterna och lider av min egen närvaro.