Man föds och man dör...
med cykelhjälm. När jag som sexåring lärde mig cykla var det ingen tvekan om att hjälmen skulle på. Sex år senare började avvänjningsprocessen med att hjälmen först åkte av så fort jag kommit några hus ner på gatan på väg till skolan. Därefter började förhandlingar om att det faktiskt inte "var möjligt att ha BÅDE hjälm och mössa i vinterväder." Och om man nu var tvungen att cykla till skolan alls fick föräldrarna vara så goda att kompromissa de med.
Nu. Tillhör jag generationen som antingen försöker tvinga på sina föräldrar en cykelhjälm eller tvinga av dem en cykelhjälm, beroende på hur pass utsatt den egna coolhetsfaktorn är. Livet är en sluten cirkel, både vad gäller balanssinnet och tarmregleringen.
Kommentarer
Trackback