som för att acceptera det faktum att jobbet är en viktig del av mitt liv
valde jag att, istället för att fördjupa mina vänskapliga och släktbundna relationer till andra människor och förtära vad ljufva drycker en lördagkväll kan tänkas ha i sitt sköte, ägna mig åt vad som ska kallas för yrkesutövning. tilläggas kan att det är de första nattliga timmarna någonsin jag fått betalt för att existera om man bortser från det faktum att CSN-bidraget jag fått för att som student ägna mig åt nattlig praktik skulle kunna ses som betalning. MEN. i alla fall. en lördagsnatt på en akutvårdsavdelning vars stora uppgift i livet är att ta hand om befolkning som inte tillämpar varannanvatten-principen i sin alkoholhantering, alternativt tycker att jorden är en alldeles för plågsam plats att befinna sig på och med hjälp av vad som kan kallas för narkotika eller tabletter beslutat sig för att kasta in handduken och gå vidare, skulle kunna bjuda på ett lagom storartat kaos. Så dock ej i detta fall. jag uppskattar det faktum att jag för dubbel lön ägnade mig åt att dricka te och kaffe istället för vin, åt scones och äppelkaka istället för donaubullar och chips, slapp bakfylla och bakfylleångest. fick en ursäkt att trots avsaknad av sällskap ta bilen till land och rikedom och somna raklång på tvären över säng stor som ett helt hav utan att ens behöva flytta tre centimeter åt vänster.
Berlin 008 #4
Tisdag.
stor lyx att få sova ut ordentligt dagen för hemresa. vanligtvis brukar det inte bli någon sömn alls och mycket av någon slags oro över att missa transport till flygplan, bussar och andra färdmedel. Vi behövde inte alls oroa oss över något sådant. Ostfrukost börjar likna obligatorium, jag har inga problem att anpassa mig till sådan lyx, snarare svårt att inte äta likamycketost hemma, för sanningen är ju att det kostar alldeles för mycket på dagskalorikontot för att man ska kunna gå runt kaloriekonomiskt om man börjar varje dag med åtta goda ostar och inte lika gott bröd men som äts upp lätt trots det.
stor lyx att få sova ut ordentligt dagen för hemresa. vanligtvis brukar det inte bli någon sömn alls och mycket av någon slags oro över att missa transport till flygplan, bussar och andra färdmedel. Vi behövde inte alls oroa oss över något sådant. Ostfrukost börjar likna obligatorium, jag har inga problem att anpassa mig till sådan lyx, snarare svårt att inte äta likamycketost hemma, för sanningen är ju att det kostar alldeles för mycket på dagskalorikontot för att man ska kunna gå runt kaloriekonomiskt om man börjar varje dag med åtta goda ostar och inte lika gott bröd men som äts upp lätt trots det.
För att det är så ljuvligt härligt. Så mycket livskvalitet. Klädinköp, fika, böcker och tunnelbana.
En riktigt fläskig söndagmiddag med potatis och gräddsås. vegetariskt seitan. Rödvin och all tid i världen att njuta av det.
Flygplatsen Tegel känns som byggnaden gud glömde någonstans på 80-talet. Det skulle inte förvåna mig om den var inredd med heltäckningsmatta. Alls. Starbucks är mcdonaldskaffe men den potugisiske kaffekillen charmade oss totalt. "So you're on your way back to the states now". "Eh, no, home back to sweden". "Incredible, your accent is very American". Of course att han inte charmar mig för att jag har en amerikansk accent, jag hade så mycketmycket hellre pratat som hugh grant -vackert svävande brittiskt- men för att han tror att det är mitt modersmål. Dessutom skänkte han en skinnyblåbärsmuffins och gratis har alltid varit och kommeralltidattvara gott.
Enitmmes flygturer räknas knappt men vad som verkligen räknas är att bli mött vid tåget och få världens största kram och känna att hemma faktiskt ibland är bättre än borta.
och här hade jag tänkt mig värsta bildkavalkaden men eftersom min dator och hela jävla comhemnärtverket bestämt sig för att mitt liv är alldeles för bra just nu så finns det inte tillräckligt mycket kapacitet för att åstadkomma något sådant.
Berlin 008 #3
Måndag.
till skillnad från sedvanliga weekendresor där söndagen utgör finalen och hemresan valde uniformkollektivet att för en gång skull vända upp och ner på resan och stanna kvar när den nya veckan började. Istället för helgpuls plötslig måndagsrusning, istället för sena helgbuffér caféägare som tar måndagssovmorgon och låter bli att ha öppet.
Berlin är en perfekt blandning av modern misslyckad arkitektur, gamla sönderfallna byggnader, storslagna projekt, stora obebyggda ytor, gamla vackra bostadshus, moderna -tilltändernadesignade- hotell, kreativitet och mänskligt liv och rörelse.
Vi spenderade pengar på fantastiska kläder och åt sen middag till tonerna av en enerverande och evighetslång livekonsert. Vi trodde att vi skulle ut och dansa men kom fram till att det är socialt accepterat att vara en bangare, ibland. Så vi lät bli att dansa. För den här gången.
till skillnad från sedvanliga weekendresor där söndagen utgör finalen och hemresan valde uniformkollektivet att för en gång skull vända upp och ner på resan och stanna kvar när den nya veckan började. Istället för helgpuls plötslig måndagsrusning, istället för sena helgbuffér caféägare som tar måndagssovmorgon och låter bli att ha öppet.
Berlin är en perfekt blandning av modern misslyckad arkitektur, gamla sönderfallna byggnader, storslagna projekt, stora obebyggda ytor, gamla vackra bostadshus, moderna -tilltändernadesignade- hotell, kreativitet och mänskligt liv och rörelse.
Vi spenderade pengar på fantastiska kläder och åt sen middag till tonerna av en enerverande och evighetslång livekonsert. Vi trodde att vi skulle ut och dansa men kom fram till att det är socialt accepterat att vara en bangare, ibland. Så vi lät bli att dansa. För den här gången.
Berlin 008 #2
Söndag
att sova tills man vaknar och är så pigg att man vill hoppa i sin säng. frukostbuffé, loppmarknad, solglasögon, promenad, street art, kaffe, funderingar kring tysk historia, fotosessions, söndagsmys i skenet av stearinljus, litteratur i all sin ära, pizza på nästanriktigitalienska. att somna innan tiden blivit till en helt ny dag. att känna att man inte en enda sekund gjort någontin som inte innebar ren njutning.
att sova tills man vaknar och är så pigg att man vill hoppa i sin säng. frukostbuffé, loppmarknad, solglasögon, promenad, street art, kaffe, funderingar kring tysk historia, fotosessions, söndagsmys i skenet av stearinljus, litteratur i all sin ära, pizza på nästanriktigitalienska. att somna innan tiden blivit till en helt ny dag. att känna att man inte en enda sekund gjort någontin som inte innebar ren njutning.
Berlin 008 #1
Lördag 0600.
ankomst i vilande huvudstadspuls. endast jag, Em, K samt halva den berlinska polismaffian var vakna. Att anlända är speciellt, att vara mitt i någonting stort och välkomnande, i berlinfallet intesärskiltfrämmande. tunnelbaneåkande är nästan min favoritsysselsättning bland färdalternativen ger mig särskilda storstadskärlekskänslor som är svåra att beskriva. att hitta frukost klockan nio utan att behöva besöka ett typiskt tyskt bäckerei visade sig vara omöjligt utan att riskera att blodsockret försvann iväg någonstans åt kontinenten till så vi föll för solen på uteserveringen utanför ett sådant bäckerei och åt vår välkomstfrukost.
Lördag 1200.
malmölivet fast någon helt annanstans. det är så det enklast beskrivs. fikor, promenader, loppmarknader. jag fann mig en alldeles sjukt fin ullkappa efter bara en liten stund och efter det visste jag att jag skulle komma hem nöjd. kunde slappna av och tänka att resten av alla saker jag kom att köpa bara var en extra bonus. K hittade en jacka som var så mycket hon det bara kunde bli. Så vackert att hitta sitt hela jag representerat i ett enda klädesplagg. Och med det menat inte att K säger lika lite som en jacka utan att jackan talade lika mycket som hon.
sol och uteservering.
Lördag 1800.
att få sova i en varm och härlig säng bredvid Em är den bästa för-förfesten som finns. Därefter kommer rumstempererad rom&cola en masse. Indisk mat fast att man fortfarande är mätt sedan lunchen något av de större i-landsproblemen. Tysk-indiska-romcocktails är lika obligatoriska i berlin som att prata låtsastyska med varandra. Annars utvecklas man aldrig. För att väga upp de dåliga kulturpoängen en indisk restaurang för med sig gick vi vidare till technobaren och utbytte nattplaner med två tyskar som inte visste vad de ville rekommendera för återstoden av den eviga lördagsfesten.
Söndag 2400.
Precis som det finns vissa stora byggnader som kan KÄNNAS obligatoriska att besöka finns det även vissa nattklubbar som känns obligatoriska. Berghain ligger i ett gammalt elverk i ingenstans nära ostbahnhof. Berghain har öppet i över 24timmar i sträck. Man måste knarka för att ha roligt där. Man får inte ta med sig sin kamera in utan måste lämna in den i garderoben. Helt klart är dom rädda att man ska ta foton på människor som konsumerar något som gör världen mycket större och vackrare än vad alkohol någonsin kan göra. Det finns rykten om att Berghain bjuder på kiss och bajssex om man är man och homosexuell. Ryktet är efter helgen fortfarande obekräftat.
På vägen hem. Fick jag tigga till mig en läsk eftersom min bank var tömd. HIndrade ingen Em från att köpa en pretzel. VIld diskussion om kornsaltets vara eller icke vara. Ingen vann.
Att somna klockan sex på morgonen fylld av världens godaste tyska chokladkex är så mycket livskvalitet att en roman i ämnet knappt vore nog.
om rädslor som flyger sin väg.
Efter att för nio månader sedan få ett brev som sade så här:
"Den mikroskopiska undersökningen efter din operation den 25/9 visade oväntat höggradiga cellförändringar i livmodertappen, som dock är helt och hållet borttagna vid ingreppet".
Grät jag nästan av glädje när jag kom hem idag och hittade brev från senaste provtagningen på KK... Det var normalt. Allt är som det ska vara. Återställt.
Det är skam att förvänta sig att livet skulle kunna vara mycket bättre än så här. Ett, trots allt jag gnällt om på sistone, fantastiskt roligt jobb. Underbara A, världens bästa vänner, Semester, Berlin-ochrestenavvärldenförminafötter.
time to get the hell out of here
för ett par månader sedan hittade jag en uteliggare inlåst i ett källarförråd och var tvungen att ringa vaktis eftersom jag inte har nycklar just dit.
en gång vid hemkomst fann jag två brandbilar och fem brandmän som undrade vem fan som eldade i vår källare.
alla som bor i detta hus är närmiljö- samt globalmiljöovänner och vägrar källsortera samt slänger både möbler och skräp i hela garaget.
idag hittade jag en kanyl, medicinkoppar och aluminiumfolie i källaren.
älskadehatade möllan.
det krävs inte särskilt mycket för att jag ska vara nöjd med en arbetsdag
till exempel är jag nöjd om jag efteråt faktiskt upplever att jag haft hjärnan med mig under alla långa timmar. På sistone har det ofta (ochjagvetattmanintefårklagapåsånt) haft olidligt lite att göra på jobbet vilket bara leder till att personalen blir kaotiskt pratsam och att de få saker man ändå har att göra glömt bort. Idag känner jag att det någonstans inuti mig bakom allt det kaotiskt tankspridda ändå finns en ganska kunnig person som klarar av sitt jobb när det väl behövs. Jag har dessutom fått LÄRA mig stora saker idag och det är ju nästan det bästa som finns.
lördagssammanfattning i några enkla steg
1. Att köra bil till jobbet är (tyvärr) väldigt tillfredsställande
2. Att låta bli att träna när man kommer hem från jobbtet är (tyvärr) väldigt enkelt.
3. Att få för sig att träna klockan 1945 på kvällen är (tackochlov) nästan lika enkelt.
4. Att komma överens med Emma om vilken som är den ultimata fredagsmiddagen är lika oproblematiskt som att andas.
5. Att få brainfreeze fem gånger under konsumtionen av samma drink händer mig nästan aldrig, men idag var en särskild dag.
6. Att inte vilja gråta när man hör Mark Kozeleks fantastiskt underbart sexiga röst live är omänskligt.
7. Att inte direkt börja gråta så fort Thom Yorke börjar sjunga i låten "Videotape" från Radioheadplattan In rainbows är helt helt omöjligt.
Det är ganska vackert med liv i all sin enkla förutsägbarhet.
med en underbar känsla av frihet
jag blir lätt ovän med mina principer och får för mig att det är en bra idé att bryta mot dem. För alltid, för en endaste gång, när nöden kräver eller kanske endast i tanken. Eller för att lättja kan vara så jävla välbehövligt. Bara för att det var möjligt, inte alls för att det var nödvändigt eller praktiskt, fick jag och sweet cherry K för oss Copenhagen-by-car är ett alldeles ypperligt fredagsäventyr. Det är enklare med tåg, det går fortare med tåg, man kan dricka vin om man åker tåg. MEN. Världen ligger lite mer under ens fötter när man har en bil. Musiken och livet blir lite mer... storslaget. För att jag idag dödat minst ett regnskogsträd ska jag inte köpa några mer plastpåsar 2008.
Dagen har varit som en saga. Nutidsromantiskt storstadshöstväder och solen i ögonen, vyer av landskap så vackra i ljuset. Att inte kunna betala parkeringen med VISA-kort har sin särskilda charm, att växla pengar på banken och få hela summan tillbaks fascinerande.
Vi har varit på museum och beskådat alldeles verkliga föredettamänniskor och deras organ utställda i all sin prakt på utställningen BODIES. Vi har ätit japansk mat och kommit överens om att det ibland är befogat med springnota (idag var en sådan dag men vi gjorde som våra föräldrar lärt oss och valde att bete oss). Vi har druckit kaffe i solen och konstaterat att det kan vara jävligt underbart att leva ibland. Sen köpte jag ett par skor så att jag ska slippa glas i foten nästa gång jag vill dansa. Sen åkte vi hemåt och fick ett förälskat leende på våra läppar när vi färdades över bron och fick se fantastiska lilla storstadenmalmö närma sig i kvällshöstsolen. Sen blåbärspaj och soffa, tillsammans fortfarande jag och K, såjävlavackerriktigvänskap ÄR.
life outside the box
for the past few days. har hemmet varit ett annat. fritiden varit en annan. olik. av annat fylld. istället för en stad ett helt land, istället för ett tungt huvud ett lättat hjärta, istället för musik inteenssärskiltmycketförvirring. det är inte hjärnkirurgi, det är inte ens särskilt komplicerat men det är vad som gör människan till en något starkare kraft.