Berlin 008 #4
Tisdag.
stor lyx att få sova ut ordentligt dagen för hemresa. vanligtvis brukar det inte bli någon sömn alls och mycket av någon slags oro över att missa transport till flygplan, bussar och andra färdmedel. Vi behövde inte alls oroa oss över något sådant. Ostfrukost börjar likna obligatorium, jag har inga problem att anpassa mig till sådan lyx, snarare svårt att inte äta likamycketost hemma, för sanningen är ju att det kostar alldeles för mycket på dagskalorikontot för att man ska kunna gå runt kaloriekonomiskt om man börjar varje dag med åtta goda ostar och inte lika gott bröd men som äts upp lätt trots det.
stor lyx att få sova ut ordentligt dagen för hemresa. vanligtvis brukar det inte bli någon sömn alls och mycket av någon slags oro över att missa transport till flygplan, bussar och andra färdmedel. Vi behövde inte alls oroa oss över något sådant. Ostfrukost börjar likna obligatorium, jag har inga problem att anpassa mig till sådan lyx, snarare svårt att inte äta likamycketost hemma, för sanningen är ju att det kostar alldeles för mycket på dagskalorikontot för att man ska kunna gå runt kaloriekonomiskt om man börjar varje dag med åtta goda ostar och inte lika gott bröd men som äts upp lätt trots det.
För att det är så ljuvligt härligt. Så mycket livskvalitet. Klädinköp, fika, böcker och tunnelbana.
En riktigt fläskig söndagmiddag med potatis och gräddsås. vegetariskt seitan. Rödvin och all tid i världen att njuta av det.
Flygplatsen Tegel känns som byggnaden gud glömde någonstans på 80-talet. Det skulle inte förvåna mig om den var inredd med heltäckningsmatta. Alls. Starbucks är mcdonaldskaffe men den potugisiske kaffekillen charmade oss totalt. "So you're on your way back to the states now". "Eh, no, home back to sweden". "Incredible, your accent is very American". Of course att han inte charmar mig för att jag har en amerikansk accent, jag hade så mycketmycket hellre pratat som hugh grant -vackert svävande brittiskt- men för att han tror att det är mitt modersmål. Dessutom skänkte han en skinnyblåbärsmuffins och gratis har alltid varit och kommeralltidattvara gott.
Enitmmes flygturer räknas knappt men vad som verkligen räknas är att bli mött vid tåget och få världens största kram och känna att hemma faktiskt ibland är bättre än borta.
och här hade jag tänkt mig värsta bildkavalkaden men eftersom min dator och hela jävla comhemnärtverket bestämt sig för att mitt liv är alldeles för bra just nu så finns det inte tillräckligt mycket kapacitet för att åstadkomma något sådant.
Kommentarer
Trackback