Spännande på jobbet
Idag trillade det in en inte helt klassisk genomsnittlig bröstsmärta men ändå en bröstsmärta. En klassisk bröstsmärta har inte längre ont i bröstet när de kommer in på avdelningen, det tas hjärtenzymer x 3 på dem vilka är utan anmärkning sen görs det möjligtvis ett anstränings-EKG och de skrivs hem med något slags läkemedel vid behov. Den här mannen hade fortfarande ont när han kom fram och det strålade bak mot ryggen. Det visade sig på röntgen att det onda var en aortadissektion, det vill säga en spricka i kroppspulsådern som sträckte sig ända upp i halskärlen. Om en sån spricka öppnar sig genom alla kärlens lager rinner allt blodet ut i kroppens hålrum och man dör. Det enda som kan rädda livet på en sådan patient är akut operation. Man tar med sig defibrillatorn, övervaket, akutväskan och patienten såklart och rusar iväg. Har man turen på sin sida har patienten inte käkat blodförtunnande läkemedel de närmsta dagarna Har man otur, som i det här fallet, så har patienten ätit väldigt mycket sådant. Då vet jag faktiskt inte om det finns någon direkt bra lösning. Operationen innebär att man täcker in hela det spruckna kärlet i ett gore-texliknande material så att blodet håller sig på plats. Ganska coolt måste jag säga, att ha en regnjacka inuti sig.
Som om påsken inte fanns
Det är inte så stor skillnad på dagarna. För första gången befinner jag mig i ett opyntat påskhem, eller rättare sagt, inget påskhem alls. Inte för att mitt barndomshem någonsin varit belamrat med obehagliga påskkärringar och tramssöta kycklingar, och lillebror har dessutom gått och blivit allergisk mot påskriset. Men ändå, lite mer påskstämning än så här brukar vara regel. På jobbet svullas det dock som alltid förr, jag förstår inte hur sjukvårdspersonal lyckas skaffa sig ett sånt obotligt sockerberoende. Igår var det butterkaka och kanelbullar och det var ju ändå långfredagen då man mest förväntas lida och inte njuta alls. 117kilospatienten bjöd på massor av choklad för att han dagen innan snyltat till sig en personalgodis. Dom göder oss. Hoppas alla mina patienter ska på röntgen idag så det blir springa av. Antagligen blir det precis på andra hållet; inga patienter alls eftersom folket sitter hemma och paltkomar sig för att söka sjukvård först måndag kväll när det är dags att gå till jobbet igen nästa dag. Människans psykologi är väldigt enkel.
Som om fantasin inte fanns
Kreativiteten har flytt mina vener och det känns som att jag inte på något sätt kan förmå mig själv att vara en intressant person. Det enda intressanta är mina patienter för de är de enda jag träffar förutom darling E. Om inte dom är roliga är ingenting roligt. Nästa vecka åker jag till Frankrike och jag hoppas att fransmännen gör mig gladare.
Helgsummering
Asusual i den tidspressade skitstressande världen har helgen varit alldeles för kortvarig och fortlöpande och nu är det bara söndagshäng med pizza och 6feetunder kvar. OBLIGATORISKA söndagshänget. Hemmafest for life, aldrig mer gå ut, jag är trött på att trängseldansa och dansatilltråklåtar. Mycket roligare att vardagsrumsdansa eller finsoffssittdansa i finaste vänners nya fina lägenhet. Jag känner mig fylld av talang gällande meningsbyggnad idag. Nu ska jag ringa och prata med Ullis i lika långa fina meningar.
Min alldelesalldeles lediga helg
Och det känns superexklusivt att ha två hela dagar ledigt framför mig. Tyvärr jobbar jag idag, fredagkväll, men ändå! Två sovmorgnar sedan. Som den superstressade storstadsmänniska jag är har jag redan planerat den nästan in i minsta detajl, inget ska lämnas åt slumpen. Dessutom blir dagarna med jobb och slit lite lättare att ta sig igenom när det finns roliga saker att se fram emot. Ikväll blir det fest i universitetsstaden med stort L för första gången på mycket länge, i min gamla lya på blekingska dessutom! Skönt att för en gångs skull slippa springa tidigare från jobbet för att hinna med busskrället, nu blir det långpomenad istället. Imorgon blir det hängpåstan och inflyttningsfest! Så himla schysst när någon annan står för festen. Så många fester på Friisgatan har det inte blivit på sistone. På söndagen planeras brunsch på Debaser, denna omskrivna historia, men tydligen finns det en viss risk att man mister livet redan i kön in så tills dess får vi hitta en plan-B. Nu ska jag kolla in min senaste kärlek, "klass 9A". My neighbours. Love them.
Disciplinåtgärder
På mitt alldeles överraskande plötsligt uppkomna sockerberoende. jag som stundtals var så präktig och sund och räknade minsta lilla godisbit kan nu smälla i mig hur mycket som helst på 0tid. Det är fan inte bra och suget blir bara större. Från och med nu gäller fan nolltolerans på kakor, godis och glass fem av veckans dagar. Helgen måste vara the shit. Inte tisdag kväll på jobbet med världens största godisskål, den måste få vara ifred. Beach '08 is getting closer for fuck sake.
Lugnt som i graven
Lördag förmiddag alltså. Jag vet inte hur många privata internet och smsärenden jag har hunnit med på jobbet hittills, det är en hel del. Charmen är att jag aldrig vet när jag vaknar vad som väntar. Och om ett par timmar när ronderna är över kan vilket kaos som helst råda. Gårdagen var festlös men inte komabefriad. Jag och pixie åt hasselback och glass tills vi nästan dog, kollade på kill bill. Ikväll blir det pensionärsparty som huvudpersonen själv envisas med att kalla det. Fint som snus vill jag kalla det.
Det skarpaste sinnet.
Solen lyser som vore det juli och så länge jag låter bli att titta ner på marken inbillar jag mig att det är just det. Jag är trött på kyla och elände, jag vill ha parkhäng och långa varma promenader. Denna veckans enda lediga dag och jag har redan hunnit skura lägenheten med grönsåpa. Doften fick mig att direkt minnas min barndoms somrar när mamma skurade trasmattorna med såpa. Så skönt det vore om jag kunde få vara sju år igen, om så bara för en liten vecka. Ligga i gräset hela sommarlovet, leka, bada. Inte jobba.
Första 7000
7000 är telefonnumret man ska ringa på Lunds Universitetssjukhus när en patient får hjärtstopp. Då kommer personal med ännu mer skills på hjärtlungräddning än vad annan sjukvårdspersonal har. Avdelningspersonalen sköter återupplivningen tills 7000 har anlänt. När en patient får hjärtstopp springs det med defibrillatorer och akutvagnar och det flyttas medaptienter och det tas hand om anhöriga.
Idag var jag med om mitt första 7000-larm. Det var inte min patient, jag var inte där men det räckte att befinna sig på samma avdelning för att svetten ska rinna kan jag säga. Någon gång kommer jag vara där. Först på plats. Idag stannade min insats vid att ta hand om patientens man, undersköterskan orkade inte riktigt. Vi satt ensamma i ett rum han och jag. Pratade om båtar, att jobba som timmerman. Om timmarna innan han och hustrun åkte in på sjukhus, hur hon alltid sagt att med hennes starka hjärta skulle hon inte dö av det i alla fall. Vi satt där och pratade ovetandes om huruvida den andra personalen hade lyckats återuppliva hans hustru eller ej. Det känns stort på det någon sätt det också. Patienten överlevde den episoden och hamnade på IVA, hur det går sen vet man aldrig. Vad bräckligt livet är.
Idag var jag med om mitt första 7000-larm. Det var inte min patient, jag var inte där men det räckte att befinna sig på samma avdelning för att svetten ska rinna kan jag säga. Någon gång kommer jag vara där. Först på plats. Idag stannade min insats vid att ta hand om patientens man, undersköterskan orkade inte riktigt. Vi satt ensamma i ett rum han och jag. Pratade om båtar, att jobba som timmerman. Om timmarna innan han och hustrun åkte in på sjukhus, hur hon alltid sagt att med hennes starka hjärta skulle hon inte dö av det i alla fall. Vi satt där och pratade ovetandes om huruvida den andra personalen hade lyckats återuppliva hans hustru eller ej. Det känns stort på det någon sätt det också. Patienten överlevde den episoden och hamnade på IVA, hur det går sen vet man aldrig. Vad bräckligt livet är.
Yezz, sir!
Idag fick jag så äntligen nöjet att åka tåg i sällskap med skånes spexigaste svarta konduktör. Ingen har gjort om de sedvanliga konduktörfraserna på ett lika personligt sätt som denna man. Det är inte "tack" när man visat biljetten det är ett "oh, yezzz" det är inte ett långt meddelande när tåget närmar sig Malmö central följt av en sammanfattning på engelska. Det är ett kort meddelande på svenska följt av "Ladies and gentlemen" sen världens längsta "its a pleasure having you on board" och visor om wonderful Copenhagen.Helt fantastiskt.