drosophila

Det är inte så stor skillnad på dagarna. För första gången befinner jag mig i ett opyntat påskhem, eller rättare sagt, inget påskhem alls. Inte för att mitt barndomshem någonsin varit belamrat med obehagliga påskkärringar och tramssöta kycklingar, och lillebror har dessutom gått och blivit allergisk mot påskriset. Men ändå, lite mer påskstämning än så här brukar vara regel. På jobbet svullas det dock som alltid förr, jag förstår inte hur sjukvårdspersonal lyckas skaffa sig ett sånt obotligt sockerberoende. Igår var det butterkaka och kanelbullar och det var ju ändå långfredagen då man mest förväntas lida och inte njuta alls. 117kilospatienten bjöd på massor av choklad för att han dagen innan snyltat till sig en personalgodis. Dom göder oss. Hoppas alla mina patienter ska på röntgen idag så det blir springa av. Antagligen blir det precis på andra hållet; inga patienter alls eftersom folket sitter hemma och paltkomar sig för att söka sjukvård först måndag kväll när det är dags att gå till jobbet igen nästa dag. Människans psykologi är väldigt enkel.