drosophila

Idag trillade det in en inte helt klassisk genomsnittlig bröstsmärta men ändå en bröstsmärta. En klassisk bröstsmärta har inte längre ont i bröstet när de kommer in på avdelningen, det tas hjärtenzymer x 3 på dem vilka är utan anmärkning sen görs det möjligtvis ett anstränings-EKG och de skrivs hem med något slags läkemedel vid behov. Den här mannen hade fortfarande ont när han kom fram och det strålade bak mot ryggen. Det visade sig på röntgen att det onda var en aortadissektion, det vill säga en spricka i kroppspulsådern som sträckte sig ända upp i halskärlen. Om en sån spricka öppnar sig genom alla kärlens lager rinner allt blodet ut i kroppens hålrum och man dör. Det enda som kan rädda livet på en sådan patient är akut operation. Man tar med sig defibrillatorn, övervaket, akutväskan och patienten såklart och rusar iväg. Har man turen på sin sida har patienten inte käkat blodförtunnande läkemedel de närmsta dagarna Har man otur, som i det här fallet, så har patienten ätit väldigt mycket sådant. Då vet jag faktiskt inte om det finns någon direkt bra lösning. Operationen innebär att man täcker in hela det spruckna kärlet i ett gore-texliknande material så att blodet håller sig på plats. Ganska coolt måste jag säga, att ha en regnjacka inuti sig.