drosophila

Nu är det lite mer än 13 timmar tills jag och Karin lämnar Sverigeland för Utomland. Min hjärna börjar sakta men säkert återhämta sig från helgens kopiösa alkoholintag och inse att vi ska vara borta i tre veckor och hur stört många timmar det faktiskt är. En evighet. Mest såklart en spännande evighet men lite en himla läskig evighet. Min kropp har precis släppt bakfyllan och jag borde samla ihop mig och mina grejer men det går inte så bra. Mina packningsskills är inte särskilt väl utvecklade, antingen börjar jag en vecka i förväg på grund av uttråkning och uppspelthet eller så är jag så uppspelt att jag helst bara sitter och pratar om det och tänker på det och glömmer resten. Inte ens en endaste låt i ituneslistan känns som lösningen på problemet och då vet jag i ärlighetens namn inte om det kanske är lika bra att ge upp och vänta tills morgondagen..