drosophila

För så blir det oundvikligen när man är över 18 år och festivalen befinner sig på alldeles jättebehörigt avstånd från parental residence. Siesta i Hässleholm är ändå farligt nära att inte ens få kallas för en festival med stor F varför jag heller inte gör det. Detta år heller.

Saker som var ofestival:
Att jag hade klänning och hela skor på mig.
Att vi grillade på en klotgrill i en trädgård.
Att vi hade tak över huvudet när det började regna.
Att vi hade noll musik att lyssna på eftersom föräldrahuset saknade förutsättningar för detta.
Att vi drack bål.
Att inte en enda tetravin fanns i sikte.
Att ingen egenimporterad öl fanns i sikte.
Att vi kunde öppna vinflaskan på sedvanligt vis istället för med någon nödlösningsmetod.
Att ingen kedjerökte.
Att vi efterfestande utan att bli våldgästade av några otrevliga typer som ville elda upp oss.
Att det fanns fräsch, kylskåpskall mat.
Att alla fick en någorlunda god sömn.
Att frukosten dagen efter inte bestod av A) vita bönor i tomatsås eller B) sovitpå-bröd med tubpålägg.
Att ingen i bekantskapskretsen hade något tält att pissa på.
Att det var långt att gå från fest till festival.

Saker som var festival:
Att jag fick hångla. Men vid närmare eftertanke så brukar det vara dåligt av denna vara för min del på festivaler varför den borde flyttas upp på ovanstående lista.
Att jag kissade både i det fria och på bajamaja
Att bajamajan saknade sprit och papper
Att någon köpte langos för alla sina pengar och bjöd klabbet på.
Att jag inte såg en enda hel konsert. Typ.
Att jag drack helt sjukt många öl.
Att jag glömde bort vad man ska använda öronproppar till.
Att jag tappade bort alla jag känner vid ett antal tillfällen.
Att jag inte lyckas stöta på någon jag känner som jag inte var där med fast jag vet att alla var där.
Att mina skor såg ut som själva dan dagen efter.

Listan kan säkert göras milslång.

Om två veckor befinner jag och Karin oss i Prag vid denna tidpunkt och jag hoppas att staden väljer att stanna ovan vattenytan denna gång.