Det är som en söndagskväll

Så fort rutiner rubbas så rubbas tidsuppfattningen. De senaste dagarnas utsvävningar har gjort tisdagen till söndag och det känns underbart att helgen kommer tidigare än jag kan förstå. Precis som, charter är en klass för sig så är även köpecentrum det. Man kan unna sig en semla mitt på förmiddagen till exempel. Och människor ser lika roliga ut som på charter. Och lika lyckliga. Och olyckliga. Om man jämför Väla med Nova Lund så upplevs Väla mer som en outlet, lite skabbigare, lite större affärer med lite mer individuell inredning. Minst sagt. Och alla butiker utsmyckas med låtsaslador som fasad. Det ni. Eftersom Väla inte hade särskilt hög standard på lunchutbudet och jag var i stort behov av ett nytt rivjärn så knatade vi över till IKEA för lite lunch och köksgerådsshopping. Som vegetarian har man meningen " en salladsbuffé tack" inpräntad i hjärnan och som så många gånger förr tog jag tillfälle att nyttja den idag. Det skulle jag djupt ångra. Eftersom salladsbuffén tre kriterier består av (trodde jag), sallad, kolhydrater, mängder av grönsaker, kanske även lite bröd? rapade jag upp meningen utan att undersöka vilka Ingvars kriterier är. Jag har hört många berättelser om människans snålhet och hur han påminner sin fru om rabattkupongen när hon ska köpa ostkaka, men att hans kriterier för salladsbuffé är pizzasallad, pizzasallad och pizzasallad hade jag tamigtusan aldrig kunnat räkna ut. Visserligen med sina inbördes variationer, i en av dem skådade jag till och med lite minimajs. Eftersom jag inte tycker att pizzasallad, pizzasallad, pizzasallad och litelite gurka är en fullvärdig måltid, och definitivt inte för 49 spänn så utnyttjade jag mina konsumenträttsliga förmåner och bytte det mot pasta och tomatsås för 25. 
Eftersom jag är nyfrälst i Friskiskyrkan så var det där jag hamnade i samma sekund jag steg av tåget i Lund och jag kan säga er att det blir aldrig bättre än med två semlor, en sockerbulle, en näve Ahlgrens bilar och glass i varm hjortronsylt  i kroppen efter en retreatperiod hemma. Jag kände mig som Stålmannen. Try it I tell you.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback