drosophila

som för att fira att Lund existerar på min helgkarta nu för tiden så slog jag på stort i helgen och besökte två fester på Vildanden, vilken revival! Först 29årsfest hos Cilla med bål och snittar. Vuxet så det förslår. Dessutom fanns det både bebis och katt närvarande ( bebisen var inte med hela natten dock) så underhållning var överflödigt, annars är jag säker på att Wiehe eller någon annan stofil varit där. För att skapa lite kontrast och uppväga vuxenskapet begav jag mig sedan till B500 för lite teenageparty. Salta pinnar i näsan (inte i min dock) och ostbågar serverade direkt på bordet, ett mycket välkänt knep för att spara disk. Emilie blev min riddare på vit springare och rövade bort oss till almightywermlandsnation så småningom. Bara det faktum att jag börjat hänga runt på diverse studentnationer igen gör mig till tonåring på nytt. Ja, jag har faktiskt hängt i Lund sedan jag var tonåring, longtimeago. För att ytterligare spä på min unga ålder lyckades jag hitta ett hångel på cirka tio minuter. Jag var inte ens så här bra på det när jag VAR sexton. Jisus. Det slutade dock med att Emilie behövde mig mer eftersom mitt hångels vän inte förstod att hon inte ville hångla med honom. Då retirerade jag också. Jag har aldrig varit med om att någon tidigare visat så tydligt att jag trampat på vederbörandes manlighet som när jag satte ner foten och la av med att hångla. Och det kändes inte helt dåligt. Sen blev det efterfest med samma grabbgäng och jag ägnade mig mest åt att vara dryg och klaga på U2 och prata om hur mycket bättre Godspeed var, som juriststuderande semi-brats givetvis inte hört talas om. Och det visste jag ju men jag trivdes väldigt bra på mina höga hästar just då och njuter fortfarande av att se mitt hångels min framför mig när han sent omsider insåg att jag var ett hopplöst projekt och gick hem med svansen mellan benen. Hah!