drosophila

Klockan 08.15 anlände jag till Practicum för att öva akutsjukvård på en docka som beter sig som en människa. Han heter Simon och han en snopp med kateter, sår med drän, vener med vätska och han svarar när man pratar, fast egentligen är det en tant bakom en vägg som låtsas. Jag fick vara ansvarig sjuksköterska och styra arbetet. Jag tror det gick bra och vad jag förstår så lever han fortfarande.
Hem kröp jag sen på alla fyra på grund av helvetiska buksmärtor, det kändes som att mina tarmar var på väg att rymma ibland och emellanåt inbillade jag mig att mina äggstockar brustit. Timmarna mellan 12 och 15 tillbringade jag i sängen lyssnandes på p3, har man jobbat och slitit hela helgen så har man ta mig tusan rätt att ignorerar sin framtida tenta och njuta av livet och magknipen istället.
Som sjukvårdspersonal vet jag att motion är den effektivaste medicinen mot buksmärta (INTE) därför valde jag att avbryta min vila och bege mig ut på en liten springrunda. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig men jag släpade mig hela vägen runt om än i ett tempo liknande rullatortanternas.
Om exakt 30 minuter kommer en man för att spana in Emmas lägenhet. Vår förhoppning är att han kommer vilja byta den mot sin stora fina trea så vi kan bli sambo med katt och brödbak om söndagarna.