drosophila

SHIT MY GOD vilken religion det är att se människor dansa till musik som VI valt och som VI tycker är bäst i världen. Få skapa glädje och lycka hos andra genom att bara älska musik och spela den. Att få tillbringa fyra timmar tillsammans med underbara vänner och lyssna på sjukt grymma låtar i stor ljudanläggning. Det är berusande. Det är berusande att befinna sig i centrum. Att vara den som har makten över festen. Att utgöra en av grundstenarna till att folk befinner sig i lokalen. Jag, Emma och Kerstin var gladast i stan klockan två i natt. Jag vet inte hur många gånger vi uttryckte hur sjukt jävla bra vi tycker att vi är. För det får man tycka trots att man är svensk. Sådetså. Nu ska vi bara gå vidare och bli grymma även på att mixa ihop låtarna och göra grymma övergångar. Någon gång kommer vi regera hela världen med våra plattor. I know it.

Söndagen har hittills inte haft så mycket mer än misär i sitt sköte. Vaknade med det värsta magknip mitt norra öga någonsin skådat och var orolig över att behöva gå till Akutmottagningen i ren dödsångest och i sådana fall med värsta möjliga utgång bli inlagd på min blivande arbetsplats, KAVA, så jag höll mig í skinner och stod ut. Nu får jag bara ont ibland men hela dagen är förstörd och det enda konstruktiva jag lyckats åstadkomma hittills är fyra portioner pastasallad med MASSOR av vitkål. Det är Sovjettema i mitt liv. Jag kan inte komma ihåg när jag senast åt en middag som inte var utspädd med vitkål för att dryga ut på den dyra maten. Det gäller att överlista konsumtionssamhället, jag kan inte säga att jag lyckas särskilt väl men jag gör åtminstone så gott jag kan.