drosophila

Att jag vid 23 års ålder äntligen kommit på god fot med mig själv och lärt mig att tolka min kropps signaler och tyda mina tankebanor brukar vara något jag är överväldigande stolt och nöjd över. Nu kommer bakslaget. Sedan flytten till Malmö har alkholen och utelivet fått en långt mer central plats i mitt liv än den hade sista året i Lund. Sista året i Lund var ganska tråkigt men jag var fantastiskt ångestbefriad. Numera ligger mitt tillstånd lite mer åt ganska-ångestbefriad-hållet och det känns så där inte alls bra. Det värsta är att vin är så fint och att helgerna blir så mycket mer rosaskimrande i rus. Det handlar inte heller om att försöka minska pinsamma, jobbiga handlingar eller sluta ge sig in i tveksamma relationer med tveksamma män. Ångesten kommer som en biverkning av alkoholen även om det varit aldrigsåroligt på festen. Varannan vatten kanske?