drosophila

Helgen var tumlande omtumlande. I fredags fick jag träffa farbror hans dotter, min kusin. Släktskap är ett skrvt begrepp. Vissa släktingar står man närmast, andra har man aldrig träffat. Trots att blodet säger att man står lika nära varandra i ledet. Kusin var vacker och ganska lik mig men några äpplen kortare. Farbror var lik min pappa, samma händer, vita hår och solbränna men mycket rundare. Jag fick veta min historia som far min aldrig ville prata om. Spännande och obehagligt. Min farfar var fullblodsnazist och dog när han slogs för Tyskland i andra världskriget. Gården min pappa föddes på var Tysklands största, 600 anställda och fungerade även som utbildningsplats för blivande jordbrukare, gör så även idag. Min farfar var den yngra med sin ställningsgrad någonsin. Farbror kunde förklara riktigt hur man beskriver hans grad men svensk landshövding är mycket lägre. Det fanns stora planer för honom i Hitlers rike. Det finns släktforskat ända tillbaks på 1500-talet, vilket är extremt ovanligt för en släkt i ett land som gått igenom två världskrig eftersom mycket förstörs under krigen. En präst ägnade hela sitt liv åt denna släkt. Anledningen till att forskningen hade ett så högt värde var för att förvissa sig om att den var helt ren, dvs. utan inblandning av någon slags judiskt blod.
Kvällen min far och hans familj, förutom fadern som var ute i fält, flydde över gränsen från Tyskland strök 80 procent av de flyende med. Min släkt var några sekunder från att gå samma öde till mötes. Men ibland vill historien något annat och bladen får fortsätta skrivas och bli till nya människor, som jag.



Farbror Eckhardt och kusin Sofia