att bemästra ledigheten
Gårdagens eftertentaalkoholkur slutade klockan fyra i morse med att jag stupade i säng och somnade på nolltid efter att först ha legat och funderat ett tag på hur mina skor kunde bli så sabla leriga på vägen hem. Jag kan fortfarande inte förstå vilken smart genväg jag kan ha valt denna gång. Jag och Anna fick med oss vår klasskompis Jonas hem (jag använder mig av ordet klasskompis då det innebär att jag fortfarande kan känna mig förhållandevis ung och tycker det är helt okej för andra att bruka ordet i samma syfte oavsett om de inte ens är relativt unga längre). Eller en mer sannigsenlig bild är att han fick med oss hem till mig genom att vägra ringa sin bror som bor någonstans i Skåne där inte ens telegrafen har täckning och be honom sätta sig i bilen och rikta färden mot Lund. Till slut, efter en viss ilska och frustration från min sida utlöst av enorm trötthet, börjar saker röra sig och vi kunde skicka iväg Jonas mot Netto för upphämtning. Att försöka förklara vägen till Blekingska nationen har tidigare visat sig vara något man endast kan göra på ett begripligt sätt för personer med 20.0 i gymnasiebetyg.
Denna fredag är en del av den vacuumtid som dyker upp mellan olika delkurser. Detta är på sätt och vis de enda dagarna från höstterminens start i början av september till vårterminens slut i början av juni man som student är helthelt ledig. All övrig tid under dessa månader finns det alltid någon bok man borde läsa eller någon teori som ska reflekteras över. Eftersom jag är en ganska problematisk existens är ledighet för mig inte bara en positiv tidstomhet. Jag tycker det på många sätt är mycket bekvämare när någon annan, ex. jobb och skola, bestämmer och planerar min tid åt mig istället för att jag ska behöva vara kreativ och göra det själv. Man skulle kunna kalla det höjden av lathet. Dessutom är det alltid tusen saker som borde hinnas med på få dagar och inte ens hälften av dessa saker brukar vara avbockade vid ledighetens slut. Stor nederlag. Denna fredag har jag dock lyckats fylla med idel trevliga aktiviteter, and theres more to come. Först lät jag Rebecka på Bazaar göra vad hon ville med mitt hår och tack och lov blev det som jag ville också. Man måste gambla lite ibland. Däreflter hängde jag med mig själv på stan tills jag blev alldeles för kissnödig för att fortsätta och traskade hem istället. Rastlösheten började göra sig påmind så ett toalettbesök och en apelsin efter hemkomst svidar jag om till träningsskruden och överger den södra sidan av Fjelievägen för den norra sidan där Friskishuset ligger. 2000-talets kyrka.
Nu, ett helvetiskt tråkigt löpbandspass, ett äpple och en kopp kaffe senare är det dags att bege sig till Malmö för att välkomna älskling Karin tillbaks till Skåne efter en allldeles för lång paus i hufvudstaden. Hoppas hon stannar för alltid.
Denna fredag är en del av den vacuumtid som dyker upp mellan olika delkurser. Detta är på sätt och vis de enda dagarna från höstterminens start i början av september till vårterminens slut i början av juni man som student är helthelt ledig. All övrig tid under dessa månader finns det alltid någon bok man borde läsa eller någon teori som ska reflekteras över. Eftersom jag är en ganska problematisk existens är ledighet för mig inte bara en positiv tidstomhet. Jag tycker det på många sätt är mycket bekvämare när någon annan, ex. jobb och skola, bestämmer och planerar min tid åt mig istället för att jag ska behöva vara kreativ och göra det själv. Man skulle kunna kalla det höjden av lathet. Dessutom är det alltid tusen saker som borde hinnas med på få dagar och inte ens hälften av dessa saker brukar vara avbockade vid ledighetens slut. Stor nederlag. Denna fredag har jag dock lyckats fylla med idel trevliga aktiviteter, and theres more to come. Först lät jag Rebecka på Bazaar göra vad hon ville med mitt hår och tack och lov blev det som jag ville också. Man måste gambla lite ibland. Däreflter hängde jag med mig själv på stan tills jag blev alldeles för kissnödig för att fortsätta och traskade hem istället. Rastlösheten började göra sig påmind så ett toalettbesök och en apelsin efter hemkomst svidar jag om till träningsskruden och överger den södra sidan av Fjelievägen för den norra sidan där Friskishuset ligger. 2000-talets kyrka.
Nu, ett helvetiskt tråkigt löpbandspass, ett äpple och en kopp kaffe senare är det dags att bege sig till Malmö för att välkomna älskling Karin tillbaks till Skåne efter en allldeles för lång paus i hufvudstaden. Hoppas hon stannar för alltid.
Kommentarer
Trackback