drosophila

Denna vaccumhelg började inte bara ovanligt tidigt med en torsdagstenta utan slutar även ovanligt sent med avsaknad av förmiddagsföreläsning på måndagen. Detta innebär att jag har lov i ytterligare tre timmar och 36 minuter och firas med att tvätta allt jag äger och som bevis på detta kan jag säga att jag alltså till och med tvättar min badrumsmatta.
Helgen har inte varit tillnärmelsevis svåfylld med aktivitet med undantag för söndagkvällen som jag under någon timme underhöll mig själv med vuxenaktiviteten lagamatutanattätaavdenochiställetfrysainallt. Poäng.
Fredagen var fantastisk lasange och ännu mer fantastiskt vin och lyxglass. Det onyttigaste är ju tyvärr i stort sett alltid det godaste. TIll exempel tror jag att fried mars bars är en riktig hit om än en jävligt onödig hit då mars utan frityrsmet också klarar sig ganska bra på topplistan. För ovanlighetens skull åkte jag hem efter en kväll i Malmö, mycket spännande med undantag för killarna jag träffade på vägen som vill knulla mig i röven. Jag tackade nej vänligen men bestämt.
Övrigt sysselsättning under helgen har bestått av Friskis. Såklart. Middag med Karin, Fanny och Emma. Min nationalrätt sedan jag köpte sjukt billig pesto på netto som måste ätas upp; pasta med pesto, fetaost, tomat, lök, storavitabönor samt vitlöksbröd. Högt GI of course. Inkonst fick mig att än en gång lova mig själv att aldrig mer gå dit. Jag, Emma och Kerstin ägnade i stort sett all vår tid inne i lokalen inte med att spana på obefintliga snyggingar utan med att peppa på vårt nystartade DJ-kollevtik; Uniform. Vi är snyggast, trevligast och spelar den mest dansanta musiken denna sidan Atlanten.
Igår kom Anna (varför umgås fem dagar i veckan när man kan umgås sex?) över på något torra marockanska småkakor men socker, fett och nötter funkar alltid.
Terapeut Anki Persson gav mig en bok som heter "En värld är varje människa". Jag vet inte om jag behöver påpeka att detta är en bok jag aldrig på eget initiativ skulle öppna, eller läsa en rad i. Den handlar om vårt inre universum och om vem som är kroppens "Gud". Vem som bestämmer. Flum. Men eftersom Anki är min nya Gud så gör jag som hon säger och tänker att det säkert finns en bra mening med att läsa den.
För övrigt är jag fortfarande nöjd med min frisyr, bild kommer inom kort, eller långt. Och idag börjar mitt och Annas uppsatsäventyr som kommer sträcka sig ända fram till januari nästa år.