drosophila

Sedan 30 timmar tillbaks är jag en del av en väldigt stor och väldigt folkhemssvensk folkrörelse, Friskis&Svettis, och jag vet fortfarande inte riktigt om jag är helt med på noterna. Det känns lite för mycket som religion och lite för lite som hemma. Allt är kaos och dom stackars funktionärerna försöker hålla miljontals bollar i luften samtidigt, från att rädda bilbatterier från att ta slut till att leta upp vilsna skor. Inte sedan dagis fanns det något som heter skogräns och som avgränsas av träbänkar. Det har dom på friskis. Lite gulligt. Mindre gulligt är datorerna som man ska logga in i varje gång man ska på pass eller gymma. Dessa datorer har otroligt många barnsjukdomar och hade de varit mina barn skulle jag övervägt adoption. Däremot har Friskishuset en stor fördel gentemot Gerdahallen där jag bränt bort många vinare och chipspåsar tidigare och det är att dom har tv-apparater i cyklarna, löpbanden och en annan maskin jag inte kan namnet på. Man kan alltså kolla in Martha Stewart laga paj på endast halvfabrikat medan man tränar upp sig till beach '07. I love i-land! DÄremot är det något plågsamt att slippa ur damgymet på gerda rakt in bland deff-killarna. I don't like. Men I like femtioplustanter som spelar Rammstein på sina gympapass, mer sånt till folket säger jag och låter det vara osagt huruvida jag tycker att Rammstein är ett bra band eller om jag bara uppskattar det i kombination med hopplasteg på ett blått, mjukt, mysigt golv med den stora, röda, helande, Friskissymbolen på.