drosophila

Då var sista spiken satt i kistan som på vanlig bondsvenska kallas termin fyra på sjuksköterskeprogrammet. Spiken var utformad som en trepoängstenta i ledarskap och organisation. Jag har alltså en framtid som arbetsledare att se fram emot och jag vet inte om det är värst för mig, för arbetet, eller för mina arbetskamrater, men det återstå att se. Förberedelsen inför tentan började i tisdags och har bestått av två dagars fortlöpande kafferep och floskelrapande. För att tillgodogöra oss all den viktiga information som krävs för att klara en tenta av den här svårighetsgraden har vi läst tio sidor av sammanlagt närmare tusen och lärt oss alla författningar och teorier i punktform så som de tagits upp på föreläsningen. Ber någon mig att sätta in dessa teorier och författningar i ett sammanhang kan man lätt få för sig att jag är dummare än tåget då detta förmodligen skulle vara närmast omöjligt. Nu kanske jag målar upp en något värre bild än den verkligheten i själva verket återspeglar men det skulle, om jag inte haft lite sunt förnuft och logiskt tänkande, kunna vara så att jag klarat tentan utan att ens förstå att orden jag skrev var på svenska. Min skola, Institutionen för hälsa, vård, samhälle, (ni hör ju hur fint det låter), verkar ha bestämt sig för satsa på ytinlärning och då blir det som det blir. Jag har i alla fall blivit en ännu större mästare i floskelkunskap än jag var för en vecka sedan och det vill inte säga lite.
För att fira att kistan står färdig och klar att användas tänkte jag ta tag i mitt liv på ett högre plan. Jag känner att jag behöver vissa redskap som saknas för att manöverera min själsliga kamp. Dessa tänkte jag införskaffa genom att testa Energi Flow Breathing – Energiflödesandning som jag blivit rekommenderad från högre ort. Det handlar om att man ska andas och prata och eftersom jag är övertygad om att terapi är något som alla har nytta av är jag säker på att Anki Persson (ja, hon heter så hon som ska lära mig att hantera mig) kan få mitt blod att flyta lite tryggare i kärlen.
Detta tilltag innebär dock inte att det obligatoriska posttentaalkoholintaget får stå tillbaks. Kvällens planer heter rosévin, Hoegaarden, mat och dans på Lunds nation. Och det känns tryggt, må jag säga, att veta att det inte finns något att hoppas på i mansväg (eftersom Lunds nation, utan att säga att det är en dålig nation, inte riktigt serverar mitt slags smörgåsbord) vilket innebär att man kan koncentrera sig på dem som verkligen betyder något. De människor jag om ganska exakt ett år kommer stå bredvid som legitimerad sjuksköterska redo att möta den läskiga,läskiga arbetsmarknaden.
För att inte tala om dom läskiga,läskiga läkarna...