småstadsledsamhet
Jag och Fanny har lyxat till vår måndagsvardag med ett biobesök så här i nybliven vintertid. Farväl Falkenberg. Det är något visst med människor som växt upp i småstadsmiiljö och som väljer att stanna kvar. Som aldrig blir hemvändare till jul och sommar utan ständigt är dem som hemvändarna hör av sig till när de landat och vill komma tillbaks in i det gamla sociala nätverket för några veckor. Dom som alltid beskrivs som arbetslösa, mållösa, tonårsföräldrar av sina vänner som tagit sig någon annanstans och pratar om småstaden som en generell företeelse. Som föredetta hässleholmare blir man dock avundsjuk på dem som i Farväl Falkenberg i alla fall har havet och stranden att romantisera kring. Finjasjön räknas knappt ens som en damm. Jag förstår faktiskt inte varför man inte sticker till Göteborg. Frankly.
Nu ska jag sova och imorgon ska min och Annas examensuppsats bli ett embryo. Den ska bli ett ämne. Puss och gonatt allihopa.