drosophila

Först och främst vill jag be om ursäkt för att jag är så dålig på att fota min tillvaro, jag vet och ni vet att det är mycket roligare med bilder än med traggel. Jag ska sätta igång snart, vi får se detta som en inkörsperiod till något STÖRRE.
Idag har jag hunnit med att resa Lund-Helsingborg-Malmö-Lund på lite mindre än fem timmar. Det får mig att känna att jag lite har ett liv. En anledning att färdas, att uppleva. Sen att Kävlinge tågstation inte är någon upplevelse är ju en helt annan sak.
Second date with Anki and she was just as pretty as she was the first time I met her. Denna gång fick jag ligga och andas i hennes säng, mycket mysigt måste jag säga. Hon satt dock i en fåtölj bredvid måste jag poängtera, så ni inte får för er att det försiggår oegentligheter inom Helsingborgs terapeutväsen.
Snål som jag är satsade jag sedan mitt liv på att anlända till Knutpunkten innan 15.55 för att kunna köpa mig en sjukt billig biljett till Malmö eftersom jag då hann komma upp i maxtaxa innan biljetten gick ut. Man måste använda sin hjärna mycket när man reser med Skånetrafiken. Det gillar jag, håller mig ung och vid god vigör. Jag hann. Sen blev det störtlopp ner för rulltrapporna för att hinna med tåget också. Kände mig som i en lättmargarinsreklam. Jag hann igen.
Anledningen till att Malmö blev aktuellt så här bara sekunder efter shoppingturen i lördags var att jag av någon oförklarlig anledning lyckades köpa alldeles för stora byxor. Jag trodde att Combination hade räddat mig men efter de tidigare nederlagen var jag inte alls vid så fulla sinnesbruk som jag trott. Nu var det alltså dags att byta. Tur att man inte är lat säger jag utan glatt åker hit och dit och rättar till sina misstag. Kanske ingår det i vuxenskapet. Eller så krävs det att man inte ens köper för stora byxor för att man ska få titulera sig vuxen.
För att på en kvart hinna ta mig från Malmö C till Combination för byxbyte innan jag skulle möta Karin var det dags för ytterligare lite reklamfilmsinspelning. Runrunrun. "Coffeehouse by George" gav mig världens godaste kanelbulle idag. Alltså jag betalade ju dyra pengar för den, men jag skulle kunnat betala mer. SÅ god var den, tro det eller ej. Jag tror det var mandelmassa i den. I så fall tänker jag aldrig mer äta en kanelbulle utan mandelmassa. SÅ god var den. 
Mina tidsramar gav mig sedan 40 minuter att ta mig från "Coffeehouse" till Blekingska för möte 18.30 Tågtider är av ondo, dom blir man bara stressad av, så jag småsprang till Centralen och hoppades på det bästa. Sen fick jag springa lite mer för att verkligen hinna med tåget som så snällt stod och väntade på mig. 18.27 rullar jag in på Blekis och väntar mig en kranskulla men ingen verkar ens glad över att jag är i tid...