drosophila

Och nej, det är inte måndag i mitt liv heller även om jag lyckades påstå det i det förra inlägget. Såå speciell är jag inte att jag vägrar rätta mig efter andra människors tideräkning.
Explosions in the sky "your hand in mine" , från plattan med samma titel som detta inlägg, räddade livet på mig och min chewbaccahjacka (ja den heter så eftersom fodret ser ut som att man lemlästat stackars Cheewie och möblerat upp honom) under den vedervärdigt långa och kalla färden hem med apostlahästarna från bankgatan till måsvägen. Räddade livet som i att den låten fick mig känna fortsatt lust att överhuvudtaget existera. Tack Explosions. Under ett svagt ögonblick fick jag för mig att en cigarett var rätt substantiv att fördriva tiden med. Det kostade mig en vänsterhand och mitt goda anseende. Tur att man har fler vänsterhänder.
White Rosen Movement hade varit ett lyckligare rockband om dom stannat kvar i Änglandet och ägnat sig åt nintendo och folköl iförda noppiga mjukisbyxor. Det var väldigt få snygga och viktiga människor för dem att imponera på på kb ikväll. Närmare 30 stycken om jag uppskattar det rätt, två av dem var säkert från pressen, sex bestod av förband +vänner. Om man skulle fråga dagens unga studenter vad som styrde och påverkade deras liv mest av allt skulle de varken svara kyrkan, sina inre visioner eller kärlek, utan CSN. Onsdagen den tjugofjärde (januari till på köpet som är katastrofmånadenframförandravadgällerfolkhemsekonomin) är det helt enkelt inte meningen att man ska ställa till med några andra arrangemang än gratis soppkök.