drosophila

Det är helt sjukt. Det finns ETT  missöde jag alltid går igenom när jag skriver mitt första inlägg på ett nytt community eller liknande. Och det är att jag precis i slutskedet alltid råkar radera allt jag skrivit. Så även idag. Så om detta inlägg är till synes sjukt ointressant är det för att jag redan förbrukat hälften av mig kreativa energi och för tillfället mest är arg och förbannad på mig själv. Och det är ju faktiskt min egen blogg och därför mig den ska handla om vilket faktiskt ger mig rätt att låta detta återspeglas i ett inlägg som inte är till glädje för någon annan.
Denna söndag har hittills varit fylld av i stort sett bara swing och jazz (päronens gamla vinylplattor som numera har en självklar plats i mitt hem) men då skivspelaren plötsligt fick för sig att obete sig och skapa ett mycket skevt och obehagligt ljud får den lämna plats för itunes som är en mycket pålitligare vän.
Helgens stora nummer, som ger mig totala rysningar, hjärtklappning och svimningskänslor är Cat powers "the greatest"

Helgen har bestått av idel trevligheter. Spontanfika i fredags blev till spontanutgång på älskadehatade Blekis senare samma kväll. Blekingska är mitt hem, min borg men klubb indigo på fredagarna är inte mitt andra hem längre. Alls. Inte för att jag är gammal alls egentligen (23 år är en mycket stabil och aktningsvärd UNG ålder) men när jag befinner mig i sammanhang med nittonåringar känner jag mig som en rktig gammelnucka. Det är ta mig tusan snart dags att kasta in handduken och gå vidare i livet. 

På tal om ålder så är det konstigt att jag sakta men säkert färvandlas till en person jag för tre år sedan svor på att jag aldrig skulle bli. Till exempel fanns det på den tiden igenting som hette bakfyllebefriad söndag. Eller lördag heller för den delen. Nu får jag lite smått ångest om jag inte har en dag under helgen då jag slipper känna mig överkörd av en ångvält. Då ägnade jag i genomsnitt 15 timmar under helgen åt tv3 och kanal5, idag städar jag hellre ut mina garderober än ägnar 30 minuter åt deras dokusåpamaraton. Sen finns det ju en gräns för när man trots allt förtjänar att bli kallad gammelnucka och ibland befinner jag mig farligt nära, till exempel perioder då jag bakar bröd en gång i veckan och virkar på min filt (som jag sedan projektet inleddes för två år sedan hittills endast är färdig med 30 femhundradelar, men det är bra med livsprojekt har jag hört). Det gäller väl att hitta en balans antar jag. 
Dagens svårknäckta nöt är huruvida disciplin är en viktig del av min självbild eller ej. Ska jag tillåta mig själv att stanna hemma och mysa med min älskade dator och cat power eller ska jag släpa mig iväg till friskis på ett gympapass? Eftersom vädret beter sig som att jorden ska gå under så känns ju kanelbullar och kaffe som ett mycket trevligare alternativ.