drosophila

är jag. Med fredagskväll som innebär Friskis och hemmabakad pizza och lördagskvällar som innebär USiL och sallad ur plastburk. Jag vet inte om det skrämmer mej eller ej. Att detta är min framtid. Att inte självklart kunna ägna sig åt det som är kul och spännande under helgerna utan inbland tvingas vara den som står utanför och tittar på. Fast jag får lika mycket ångest över att tänka på måndag-fredag arbeten också. Att måndag morgon alltid innebär att ha fem dagars arbete kvar.
Lördag förmiddag och det finns tusen saker jag borde göra istället för det här. Men det är ta mig tusan helg och det enda jag vill göra är att mysa med kaffe och bra musik. Jag vill aldrig bliva stor.