drosophila

Att komma tillbaks till verkligheten efter en tredagarhelg är nästan som att komma återvända efter tre veckor. Trots att sjukhusaktivitet är bland det mest spännande jag träffat på någonsin tar det emot att traska dit framåt eftermiddagen. Det vore ju så mycket trevligare att hänga i solen och lapa glass. Dock tackar jag högre krafter att jag får uppleva denna dag då jag stundtals under gårdagen trodde att jag skulle avlida i sviterna av alltför högt alkoholintag under helgen. Men jag konstaterar mitt liv som räddat.
Idag har jag träffat en kollipatient med litt gott och blandat vad gäller invaliditet. Man skulle kunna sammanfatta det som att han kommunicerar endast med hjälp av ögonrörelser och detta är ungefär den enda aktivitet han kan ägna sig åt. Kind of boring för honom. En annan man kom in och väntade på döden och hann samtidigt ge oss starka misstankar om vinterkräksjukan och hamnade på isoleringen. Långt efter att jag tillbringat väldigt mycket tid hos honom... Sen kvinnan som vi tyckte var lite gnällig men som senare skickades till en ännu mer akut avdelning än MAVA för att blodproverna visade att hon hade en pågående hjärtinfarkt. Nu vet vi hur det smakar att äta upp sina egna ord. Om åtta timmar och 37 minuter är det åter dags att svida om och nu lyckas jag dessutom se fram emot det. Tror det är det här som kallas rätt karriärval.