en eftermiddag på hemmaplan
uppsatsen plågar anna och mig och vi förnekar emellanåt dess blotta existens. snickaren är hemma hos oss på friisgatan i eftermiddag och tvingar mig och anna till en konstpaus. vi ska låta materialet tala till oss men det är fan så svårt att ta sig tid. mitt huvud är fyllt av dagdrömmar om vackra pojkar och fantasier om framtiden. som alltid finns en liten törn av hopplöshet fastetsad i mig. tankarna om allt det jobbiga i livet, att älskade människor inte mår bra, att älskade människor förtjänar så mycket mer. men det är så mycket enklare att låta bli att tänka på det jag inte kan påverka. bekräftelseknarkaren i mig ser fram emot kvällen på inkonst, uniform underhåller före och efter konserten med stereo total, men dagdrömmaren i mig skulle hellre ligga under täcker tills imorgon bitti och fantisera om allt som kunde vara.