drosophila

Mitt självförakt finner inga gränser. Jag har fan ta mig gjort det igen. Slarvat bort en vädligt viktig del av mitt liv och gjort dagen till ett stort och svårt berg att bestiga. Såhär inteallsmångaveckor efter att jag förlorade min telefon under en vild kväll på Jeriko, försvinner min plånbok under en nästan lika vild kväll på Inkonst. Jag förstår inte hur jag lyckas och jag kan inte se mig själv i ögonen alls för tillfället. Vill bara förneka min existens och glömma bort att jag varken äger ett VISA-kort, busskort eller körkort längre. Jag är så himla tragisk. Vet inte hur det skulle gått om inte Emma fanns här och klappade på mig i natt. Ringde och spärrade mitt VISA-kort för att jag själv var för upptagen med att lipa. Fanns vid min sida när jag ringde och polisanmälde försvinnandet till en stackars polisman som tyckte att jag svarade alldeles fel på hans frågor vilket gjorde honom irriterad. Jag undrar hur lång tid det dröjer innan jag slarvar bort en viktig kroppsdel.