drosophila

Från allraallra första början, termin 1, har jag gått och fasat så att jag nästan kvävts över det faktum att det ska skrivas en uppsats innan examen kan hämtas ut. Varje gång den har förts på tal har jag blundat och fantiserat om ett studieuppehåll som kunde förflytta den ännu längre fram i tiden än vad studieplanen sa. I våras när projektplanen skrevs och jag och Anna upplevde de mest stressfyllda veckorna hittills i våra ändå "4årpånackenlångastudiebana" sa vi till oss själva att det här kommer bli det värsta vi någonsin varit med om. MEN. Nu har vi genomfört 7 av våra 9 intervjuer och det känns fortfarande roligt. Vi är fortfarande nöjda. Vi tycker om vår handledare igen. Vi vill vinna bästa uppsats. Innan ville vi bara bli färdiga, nu vill vi bara att alla i hela världen ska få veta vad vi har tagit reda på. Att av all sjuksköterskor vi intervjuat hittills har alla stuckit sig i sitt arbete. Vissa av dem på kontaminerade nålar (nålar som varit inne i en patient) andra på rena nålar. En av dem har stuckit sig på en HIV-nål utan att bli smittad, en annan tror inte att det kan hända att han blir smittad. Det är otäckt och så jävla jävla spännande.