drosophila

Sedan jag flydde den akademiska småstadsidyllen (trots Lunds inte alls särskilt pyttelilla storlek är den full av storstadsidyll ändå) för den lite hektiska storstaden har jag inte annat än älskatälskat det. Jag älskarälskar det fortfarande men har de senaste dagarna inte kunnat låta bli att sakna det lilla. Kanske är jag mest nostalgisk. Att hänga med Ullis i Uppsala har påmint mig om de skitfina åren då alla jag överhuvudtaget kände bodde i samma kvarter och man sågs jämtjämt. Så himla fint det var. Jag förstår att många människor fastnar i studentvärlden alldeles för länge. Skönt att veta att det inte finns något kvar av det där i Lund. Korridoren är splittrad, Blekingska likaså. Ändå skulle jag betala mycket för en onsdagkväll på B500 tillsammans med finafina korridorare.