drosophila

Och det är inte klokt men om två timmar och elva minuter är det november. Denna fasansfulla månad som ärligt talat inte har något gott med sig alls. Man får se till att planera den väl så att det alltd finns några fina stunder att se fram emot. Och det verkar ju inte vara några problem att fylla sin lediga tid med aktivitet, snarare skulle mna behöva några extra timmar om dagen. Jag har smått börjat fastna i min träningsnarkomani igen, min kropp är som mest levande då. När jag anstränger den till det yttersta. Allting känns klarare i mig då. Under tiden och efteråt. Jag behöver det för att känna mig nöjd med mig själv. Vilket leder till problem så fort jag tvingas kompromissa med det eftersom det blir en inre stress hela tiden. En svårighet att vara nöjd ändå. Kroppsuppfattningen är flytande. Beroende av enskilda händelser. Beroende av vissa människor. Så jävla komplext.