drosophila

Det är fan löjligt. Hyresbranschen. Att bo i en lägenhet som man inte äger och som någon annan därmed har skyldighet att hjälpa en med att få bukt med när det strular. Vår vaktmästares metod för att göra samtalen korta och hyresgästerna lugna är att ta deras mobilnummer och säga "jag hör av mig" för att sen såklart inte höra av sig. För flertalet veckor sedan bestämde vi en tid då han skulle komma och kolla in skåp i köket vi ville ha ner samt ta en titt på fönstret i mitt rum som har en spricka i sig. Emma stannade hemma en stund från jobbet på morgonen och jag var började sent. 20 min. efter överenskommen tid ringer vi och kollar vad som händer, han hade såklart ingen aning om att det satt någon på Friisgatan och väntade på honom men han ställde upp på att komma upp och hälsa på. Både skåpen och fönstret skulle snickarna kunna fixa, nästa vecka till och med lovade han nästan säkert. Han tog bådas våra nummer och sa "vi hörs när jag pratat med dem". När det gått två veckor hörde jag av mig och kollade vad som hände "jag ska ringa snickarna, kan jag ta ditt nummer?". Nu har det gått minst fyra veckor och vi har tagit ner skåpen själva. I måndags ringde jag kollade om de kunde komma och hämta skåpen under veckan, gärna på tisdagen när jag skulle vara hemma. Kan jag ta ditt nummer? Han fick mitt hemnummer eftersom jag fortfarande var telefondöd då. Ingenting har hänt. Ska man behöva mordhota honom.. Jag fattar inte. Eller jag fattar att det är lätt för honom att bara skita i det men yrkesstolthet verkar ju inte vara högt rankat i en ynklig vaktmästares liv.
Dessutom. För att göra detta inlägg ännu mer som en eländig metroinsändare så jagar jag för tillfället blekis för att få en terminsräkning, enkelt sätt att göra sig av med sina medlemmar kan jag säga.