drosophila

att bloggandet skulle bli en ickeexisterande del av mitt liv bara sådär. Det här är första gången på hela veckan som jag har min dator påslagen. Jag skojar inte, jag har blivit en tant och jag är ganska nöjd med det. Att leva på SYdvenskan till frukost och frisk luft i håret på morgonpromenaden istället för att leva på mejlspamet och tröga siduppladdningar. Jag läser böcker, gärna två samtidigt. En godnattsaga och ett bussfördriv. Allt som känns meningsfullt.
Jag börjar känna mig som en riktig sjuksköterska. På sätt och vis. För jag vet att så inte riktigt är fallet än. Idag fick jag lära mig att defibrillera vid hjärtstopp. Jag fick lära mig att administrera adrenalin och andra läkemedel intravenöst i samband med defibrilleringen. Jag fick veta att sjuksköterskor har bättre koll på hjärtlungräddning än vad läkare har. Att det är vi mer är dem som ska bestämma. Det är läskigt. Jag tycker inte att min lön täcker för det. På måndag börjar strejken, kaoset. Det ännu större kaoset än det redan rådande. Men för att fira att jag ska jobba hela helgen är det fest på Friisgatan imorgon!