drosophila

Inte för att jag på så många sätt, eller snarare inget sätt alls, reklamerat kvällens planerade uniforms-spelning på Debasers uteservering men nu tänkte jag i alla fall beklaga att den svenska sommaren valt att äta upp alla möjligheter att få den malmöitiska befolkningen att utomhuskonsumera öl i strilande regn. Klockan fem i eftermiddags våndades friisgatan över att behöva stå ensamma ute med fem lager kläder och spela skivor endast för egna öron. Klockan sex andades hela kollektivet ut efter ett samtal från gudrun på Debaser om att vi var välkomna över på öl men pengar och skivspelning kunder vi glömma. Nog för att musiken är ett kall men det finns gränser och det är faktiskt lika njutbart i ett hem som i en offentlig lokal. Nu gick vi dock miste om ett nytillskott i jordenruntreskassan (vi väljer att för tillfället unna oss ett ungt naivt sinne som inbillar sig en möjlighet att inom de närmsta åren spara alla pengar från spelningar så att vi kan göra en gemensam jordenruntresa, efter dj-mixerinköp och diverse uniformspåkostade fyllor har vi för tillfället runt 4000 kr i kassan så det kan nog ta ett tag men vi har hopp) men fick en chans att praktisera höstkänslor. Det blev soppa inte på en spik men nästan lika odyrt, kålrot och potaits och morötter och palsternacka. en husmor skulle vara stolt. det blev creme fraiche och rostade hasselnötter och persilja on top. en kulinarisk mästare från 2000-talet skulle vara stolt. Det blev leonard cohen och vilkenkulturkritikersomhelstskullevaranöjdmeddet. Nu tänker ni att det enda som saknas är levande ljus to make the romance complete och jo, det fanns levande ljus. Oktober har spridit sig och blivit tre månader istället för en.