drosophila

efter att under nattens timmar ägnat mig åt övertygelser om stundande feberfrossa istället för sömn var det dags att ombordstiga inte-regalskeppet-vasa-utan-regalskeppet-saaben. om inte flytande ur hamn så heller inga visioner om det. att jobba en söndag är inte givetvis av ondo, med julfestskandaler, julfestfyllor och underlivsliknelser att prata om blir även en okyrklig söndag till ett rent nöje. 

att lära sig något nytt varje dag är ett motto av få som jag tror stenhårt på. att lära sig saker och sedan komma ihåg dem är något jag hittills aldrig erfarit. idag har jag helt utan handledning på eget bevåg lärt mig att mangla lakan. mina lakan och jag tillbringat tillräckligt lång tid i tvättstugan för att emma ska undra om jag inte blivit bortrövad och efterlyst mig. om jag sedan bemästrat manglen och själva tillplattningsproceduren enligt väl beprövad metod eller en unik helt obeprövad metod låter jag bli att spekulera i. mina lakan trivs och jag med dem. 

om någon på 20talet berättat för människorna att man om inteallsmångaår slipper skriva komplicerade skrivstilsbrev till sina släktingar på andra sidan atlanten utan istället kan titta på varandra och prata hur länge som helst helt gratis skulle dom nog fnysa och börja prata om djäfvulskap. jag är glad att jag lever nu eftersom jag är okreativ i min skrivstil och dessutom skulle tvingas lära mig att inte vara högerhandshandikappad. 

för att söndagar i soffan är en sån långsam företeelse tog frugan och jag med varandra ut på en sen, nästan nattlig promenad. förbi musikhjälpen-cellen på gustav och malmöstads kitschkalender på stadshuset. samtalandes mest om relationers in- och utvecklande och om stereotypäcklig reklam från biltema där pappa också vill ha leksaker. och mamman behöver inga för dammsugaren sitter redan fast i armhålan på henne och räknas därmed som en kroppsdel? 

hemkommen, avklädd och nedkrupen hör finaste lilla kusin av sig och lockar min söndagsmage med kladdkaka och film. trots en timme till midnatt och måndag på andra sidan kalenderstrecket valde jag att ta mysbyxorna a.k.a jobbyxorna under armen och befann mig tio minuter senare nedkrupen i soffoceanen strålad av kroppsvärme från två underbara-kvinnor-inte-vid-vatten-men-istan. 

måndagen har smugit sig på utan några närmare tankar på att det borde ångestfylla mig och jag förmodar att natten inte ens kommer bjuda på några hot om feberfrossa men förhoppningsvis ge mig drömmar om en vacker man långt bortom bergen.