drosophila

Tre dagar i rad har jag nu gått upp klockan 05.30 för att 18 minuter senare sitta på 171an till LundSjukhusJobb. Eftersom jag i tre år har kämpat för att till slut få bära titeln sjuksköterska vaknar min kropp flera timmar innan den måste, redo att jobba hårt. Jag trodde aldrig att det fanns en verklighet som hette roligtpåjobbet. Men det är fan så roligt på jobbet. Det kommer bakslag någon gång, det vet ju alla, men tills dess. Trots det roliga kommer en fredagkväll efter jobbet då mitt stackars sinne inte har någon energi alls att ha roligt. Det är det sociala bakslaget man får ta för att jobba ihjäl sig frivilligt resten av sin vakna tid. Det är släktfest på Friisgatan ikväll. Det är fint med människor i sitt hem, alltid. Om en timme sover jag nog. Emma kanske dansar. 

Idag bokade jag och modern resa till Paris i slutet av mars. Världens bästa examenspresent.