drosophila

Jag är så lycklig att det gör ont. RIktigt ont. Gårdagen var den bästa dagen någonsin i mitt liv. Min examensdag. champagnefrukost med massor av bubbel och ost i skolan. Kykan och förberedlser inför ceremonin. Ceremoni med broschutdelning. Jag är sjuksköterska nu. Jag kan inte fortfarande inte riktigt smälta.

Min fest kommer jag alltid minnas. Mina vänner och min familj är dom bästa och finaste människorna i världen och dom gör det värt att leva. Massor av fina presenter och vackra blommor.

Sedan. Totalt lyckorus tills mitt hjärta nästan sprack. Jag kan inte förstå vad jag gjort för att förtjäna att ha så mycket underbara vänner. Att få ha dem samlade under samma tak, mitt tak är det bästa som någonsin hänt mig. Och besök av fina Z är bland det roligaste som hänt oss alla på länge. UNIFORM underhåller as usual och dans!

Jeriko i mitt hjärta vad jag dansade och log "jag är världens lyckligaste människa" det är så vacker med liv. Rinnande svett och känslor av pånyffödelse.

Mission och två trogna dansande vänner som finns där tills jag faller ihop av utmattning. Det är så tryggt med riktig vänskap även om vänskapen är alldeles så nyfunnen.

Mer sallad och ny näring. Tårta och ännu mer skratt. Vän på  soffan och vän i sängen.

Vackraste känslor i kroppen vid uppvaknande. Jagvillattlivetalltidskavarasåhär. Fyra fina vänner och tårta till frukost. Långa promenader i blåst men tillsammans klarar vi allt. Till och med äta choklad i storm trots att vi nästan kvävs.

Nu är det jag och Em kvar. Maryonettes och vemod över att stunden kommer försvinna. Det är inte alltid lätt att känna sig som den lyckliaste människan som någonsin levt. Det innebär även vetskap om att det kommer bli en ny dag som innebär andra känslor än de jag bär på nu. Hur ska jag någonsin kunna nöja mig med mindre?

Som jag älskar er alla.