Vårt vardagsdrama

Idag fick jag och Emma polisprata i telefon med en poliskvinna som i likhet med alla andra poliser tröttnar på oss efter en sekunds samtal. Om det är för att vi säger allt vi vill ha sagt i en mening utan att andas eller för att vi vägrar prata paragrafsvenska låter jag bli att spekulera i. Syftet med telefonsamtalet var att polisen letade vittnen till fönsterkraschen på vår våning. Vi berättade allt vi visste om allt i hela världen och polisi fick oss att inse att många av våra sanningar i själva verket var nästansanningar, eller möjligenhelsanningar, vi kunde inte svära på bibeln på så mycket av vår information. Eftersom hon i sin yrkesroll inte kan avslöja så mycket för oss nyfikna små lådor fick vi nöja oss med oömsesidigt skvallrande. 

DÄREMOT träffade Em en man i hissen som var lika skvallernyfikenienlitenlådasomviär. Han avslöjade att ett stort bråk ägt rum i klantgrannens lägenhet, att en TV som kastats genom fönstret var anledningen till att det gått sönder, samt att det var skvallermannensjälv som ringt på police-force. Huruvida anledningen till bråket var den pågående Idrottsgalan, och att det bråkade paret var väldigt oense om huruvida Zlatans stjärnstatus var förtjänad eller inte, är även det något jag för tillfället låter bli att spekulera i.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback