drosophila

självbedrägeri har alltid legat mig mycket varmt om hjärtat och föreställningen om den lugna sköna ensamkvällen framför tvn är en livslögn jag aldrig riktigt lärt mig att genomskåda innan det är försent. det finns ingen film i hela världen jag känner för att titta på, ingen bok jag kan koncentrera mig tillräckligt för att läsa och ingen viktig hushållssyssla som känns tillräckligt viktig för att ta itu med på dyrbar-förengångsskullledigtid. jag äter låtsaskyckling och fantiserar om fylla-vänskap-ryska cigg-hångel-dans-skoskav-svartklubbar och klockan6påmorgonenpromenaden hem och alla evigt livsteorier som kommit till då. jag drömmer om en bänk vid kanalen i köpenhamn i soluppgången och solstrålarna som väcker mig i sängen fyra timmar senare till en brunch i sommarvärme. inte för att vila och ensamhet inte är bra för folksjälen men jag önskar att jag hade sparat själavården åt någon annan människa just idag.