drosophila

martha wainwright sjunger mig till sömns, starka kvinnor får mitt hopp om livet att bibehållas. sist jag var på teater var för cirka ett år sedan då jag och modern såg marjane bakhtiaris fantastiska "kalla det va fan du vill" världens bästa present måste jag säga trots att det var jag som gav biljetterna till modern och detta land knappt tillåter en sådan komplimang till självet. bra presenttraditioner är något bevara, för en mindre ansträngd hjärna när födelsedagar närmar sig och en mer nöjd mottagare. idag har familjens kvinnokollektiv (alltså 66,6% av oss) njutit av frukten av årets födelsedagspresent, "jösses flickor -återkomsten". kvinnokampens och feminismens historia på 3,5 timmar. första akten: 20-70-tal. träffande gestaltning, problematisering som griper, den bättre bemedlade kvinnan skriver på fackligt uppror som ger hennes hushållerska bättre arbetstider trots att det innebär att hennes egen karriär blir lidande. barnafödande eller karriär? andra akten: 2000-talets kvinnorörelse i totalt kaos. feminism, queerteori, sexualitet, förvirring, komplicerade relationer, etnicitet, separatism eller gemensam kamp? destruktivitet och få tecken till en lösning, har olikheterna blivit en större förstörande kraft än vad likheterna är en bärande? jag vill att det ska finnas mer hopp om en jämställd gemensam framtid än så, jag vägrar låta destruktiviteten och hopplösheten gå segrande ur kampen.